Dagbok 071231 Gott nytt år på er mina glada läsare! Mitt nyårslöfte för 2008 blir att börja äta godis igen. Så det så. 071230 Nu är det sluttränat för i år. Och vilken avslutningshelg det blev på året sen då. Fantastiskt. Egentligen borde jag väl trötta ut era stackars hjärnor med en tråkig och faktamatad årskrönika. Men till er stora glädje så orkar jag inte med det just nu. Vill ni ha någon form av årssammanfattning får ni väl säga till i gästboken. Eller läsa alla dagboksinlägg jag skrivit under året... Eftersom Ronya, Filip och Emily har varit ifrån mig denna andra halva av veckan så har jag tränat mycket och hårt. Den enda gång jag kan köra distans utan dåligt samvete är ju när jag vet att ingen är där hemma och väntar på mig. Så igår blev det långdistans. Distans is the shit. Det är bara synd för alla er som inte förstått det ännu.. Sex timmar och 40 minuter samlade jag på hög igår. Körde lite ensam före samlingen och följde med Darvell en bit på väg mot Skuggarvet efter träningen. Eftersom mitt knä inte har varit på så bra humör och benen börjat kännas slitna så tänkte jag sitta på rulle mest hela dagen. Och ta det lugnt. Synd för mig bara att jag inte kan ta det lugnt. När ska jag lära mig den konsten? När ska jag bli vuxen? Vi kom 14 kilometer innan min första attack. Sen var lekstugan igång. Skyltar, uppförsbackar och utförsbackar. Överallt kan man attackera. Jag vann så många skyltspurter att dom andra började diska mig. Först var det för att jag inte hade dragit något. Då fick man tydligen inte vinna något heller. Sen var det för att jag bar cykeln förbi ortsskylten (Ja, så överlägsen var jag). Ah. Trött cyklist. Darvell drog runt 95% av passet. Ibland satt någon bredvid, ibland satt vi på ett led. Så stark vill jag också bli någon gång. Ekstam och Kullman var med och blev lite trötta till och från. Janne J var med och föreslog en fika åt fel håll. Så en förvirrad och sockerfattig grupp åkte runt i byarna lite innan trötthögarna stannade. Jag vägrade, så klart, att fika utan cyklade en vända som tog ett par minuter några varv tills dom var klara. Det var inte som att dom valde något mysigt café i en fin by. Då hade jag haft mer förståelse för deras stopp. Nänä, Stående fikapaus på OKQ8, i Djurås, var det som gällde. Jävla tomtenissar. Men Darvell hade väl börjat bli lite seg av alla timmars dragjobb och Ekstam försökte hålla väggen borta. Janne var förstås överlycklig över ett fikastopp med falugrabbarna. Efter runt sex timmar på min klocka var det dags för slutspurt på tallen i sista backen innan Falun. Jag smiskade upp pulsen i 186 slag. Rätt bra efter så lång tid tyckte jag. 140 blev snittpulsen för er som för statistik. Idag hade jag inte tid med så många timmar för jag skulle möta Ronya och Filip vid tåget. Men tre timmar blev det. Det var dåligt med motstånd i spurter idag tyvärr. Och tempot skulle vara halvlusigt mellan varven. Trötta cyklister. Vissa partier idag bestod av ren isgata. Sånt som Jens gillar. Appropå Jens så har han skaffat ett bakhjul som komplett väger 3150 g. När jag skaffat vinter-MTB blir jag väl avställd. Hoppas det så jag får slita lite. 071228 Nu har jag ramlat ner på jorden igen. Darvell hade lekstuga på dagens träningstävling. Idag skulle vi vara fyra tappra velocipedryttare. Men Westergren kom upp till träningen med ett kasst knä (vem har inte det? ). Så han ville inte vara med och leka. Ingen hade väl någon större motivation och vi provade och funderade på några alternativ till träning. Till slut slog vi ihop alla alternativ till en tävlingsträning. Det blev en lång asfaltsbacke med 100 höjdmeter, en träningstävling på Lugnets skidstadion och en brant grusbacke. I ett och samma heat. Som en bergsetapp på touren ungefär med lite lättare backe i början, utförsskörning i serpar och sen lite halvkuperat för att avsluta med en vass klättring upp till målet. Jag gillade det. Direkt i första backen kände jag mig kass. Men så när första branten kom kändes det lite lättare. Darvell hade sedvanligt tryck efter krönen och jag satte mig på rulle upp. Utför tänkte jag på att attackera eftersom Darvell var lite rädd av sig. Men istället körde också jag som en fröken utför. Isfläckar utför i grus-serpentiner ska man ha viss respekt för. När vi kom ner till Lugnets Riksskidstadion så var det tre varv på en CX-bana med en ganska brant backe. Jag släppte direkt vi kommit ner. Rätt mesigt. Men Ekstam var långt efter då han inte lyckades haka på loket när tåget lämnade perrongen. Slet mig runt dom där tre varven och låg då ca: 30 sekunder efter Darvell när vi skulle ta oss uppför serparna. Tog in 6-7 sekunder i första halvan av klättringen. Men det var bara för att Darvell sparat sig, uppe på toppen var han cirka minuten före mig. Snittpulsen blev 172 och maxpulsen 185. När det var klart föreslog jag en repris. Dom andra var inte så sugna på det tyvärr så vi bestämde att vi skulle köra CX-banan bara. 20 minuter plus ett varv blev lagom. Jag och Ekstam bildade "jagande" duo. Jag var inte ofta på rulle men höll mig hela tiden inom 5-6 meters avstånd. Vi höll ihop ungefär halva racet men sedan ställde julgrisen från Småland av mig i den branta backen på banan. 24% mätte min GPS upp som mest där. Det är brant det. Jag jagade en stund men insåg att jag var slagen när Ekstam bara utökade. Mot slutet var jag tvungen att ta i lite för att undvika total förnedring i form av varvning. Höll undan som tur var. Ni kan se att något hände mig efter 5.5 km ungefär. Där tog krafterna slut. 174 i snitt och 187 i max. Svettigt. Efteåt lekte vi lite och pratade strunt. Eller Darvell lekte mest och vi andra tog några kort. Kanonsnön ligger i hårda högar och det kan vara roligt att cykla i om man har barnasinnet kvar. Imorgon är det distans. Jag ska försöka undvika en snittpuls på 75% av max denna gång. Börjar bli lite slitsamt för benen.. Jag saknar min "kidnappade" familj. Alla tre. Jag tycker det är tråkigt. Vi hörs imorgon, ciao! 071227 Idag körde jag ensam. Det var grått, fuktigt och blåsigt. Riktigt tråkigt alltså. Knäet ömmade lite till att börja med. Men det gick över. Tre timmar blev det. Idag har benen börjat kännas så där slitna som är så skönt. Dom gör liksom inte ont som efter en hård träning utan det känns när jag går i trappor och liknande. Riktigt skönt. Imorgon ska jag köra träningstävling kl. 13, det blir hårt. Jag la en tidning under mig när jag kommit hem och skulle vräka i mig föda. Blev ett fint avtryck efter min fjärilsstjärt.. Grahns har en bildkavalkad, som dom kallar det, från bland annat CX-Cupen på sin sida. www.grahns.se 071226 Telefonsamtal med min kära fru idag: R - Hej. H - Hej. R - Vad gör du? H - Jag cyklar.. R - Fortfarande? H - Japp, men jag kommer hem om 10 minuter. Jag kan ringa dig då. R - Men vadå, är du ute och cyklar? H - Japp! R - Du är ju inte riktigt klok. [klick] Klockan var 23.05 och jag hade precis blivit klar med intervallkörning i TV-tornsbacken. Jobbade på eftermiddagen och förmiddagen spenderade jag tid med familjen som nu lämnat mig för ett besök i storstaden. Det är en ganska fin backe faktiskt. Ligger bara 1.36 km från där jag bor. Om man är en fågel. Mäter ca 910 meter och stiger 88.5 meter. 9.7 % i snittlutning alltså med ett max på 16-17 %. Helt klart värd att läggas till samlingen Faluns finest. Det var skitlänge sedan jag körde intervaller där. Vi har så många andra bra backar här i Falun att denna lätt glöms bort. Men idag skulle jag köra testcykel. Fast det är ju så mycket roligare att cykla ute. Så efter mycket funderande gav jag mig ut och sträckte på benen lite. Backen tog mellan 4.39 och 4.57 minuter att forcera. Det var is och grus i inledningen och någon centimeter snö högst uppe. Pulsen var lite av en besvikelse och jag maxade bara 179. På väg till backen fick jag tvåhjulssläpp på cykeln och var för en hundradels sekund säker på att lägga mig. Tack vare ett mirakel, och enastående teknik, klarade jag mig på hjulen. Fick dock sträcka lite på ljumskarna.. Ett otränat öga ser en bilväg i mörker. Ni andra ser att en Tony Rickardsson-wannabe har varit i farten. Mörkerintervaller. Spännande skit. Det röda som lyser där framme är TV-tornet. Hela dagen har jag gått runt med krampkänning i högra vaden. Skulle jag göra någon dum rörelse nu så smäller väl krampen till. Har också lite ont i knäet. Mest kändes det när jag cyklade till backen. Men några backintervaller gjorde nog susen för mitt onda knä. Jag har ju inte direkt tid att dras med en fjollkropp nu. SM-tvåan Johan Landström sa en gång att knäskador bara sitter i huvudet. Kloka ord från en vis man. Igår lyckades jag köra lite testcykel. Faktiskt det jag hade planerat också. Allt blir så mycket lättare med en plan. Ett exempel på hur det går utan en plan kan jag hämta från i lördags då jag skulle köra testcykel. Tänkte på morgonen att åtta stycken åttaminutersintervaller vore riktigt gott för kroppen. När det började närma sig träningsdags så tänkte jag att fem stycken fick räcka. När jag var ombytt så gick tankarna kring hur många fyraminutersintervaller jag skulle köra. Fyror är ju rätt ballt. När jag startade första fyran gav jag upp efter en dryg minut och spenderade träningen med att köra enminutsintervaller. Riktigt jobbigt förvisso, men inte riktigt vad jag hade tänkt mig.. Filip gillar när jag kör testcykel. Jag byggde upp en mur i dörröppningen, för det är så onödigt att han ska peta på svänghjulet när jag tränar.. Men där fick han stå och skratta av lycka. Imorgon ska jag cykla ute. Runt tre timmar blir det. Det råder fläckvis blixthalka överallt så det blir nog ballt. Förhoppningsvis har mitt knä kommit på bättre tankar efter några timmars sömn. Förresten, kommentarer i gästboken och e-post är väldigt trevligt. Det finns faktiskt några som vill veta hur jag tränar.. Responsen på det jag skriver uppskattas. Jag vägde 71.6 kilo på juldagens morgon. Det är nog snudd på rekord. I sommar ska jag vara lätt. 071223 Tom Wieselblad kallade gårdagens inlägg för Tangentbordsdiarré i sin blogg. Johan Nordqvist skrev "Ordbajseri?" i min gästbok. Ändå tyckte dom att det var bra skit. Så det var väl bara lite skitsnack från deras sida.. En gång var jag hård i magen, men det har löst sig nu. Den roliga vitsen har jag kommit på här på jobbet nu sent på kvällen. Ni får använda den om ni säger att Öijer kom på den. Jävligt skoj tycker jag. Idag cyklade jag också distans. Vilat för mycket nu för jag var pigg som fan i benen. Satte Magnus Darvell och Janne på hjul och tuffade på ganska ofta. Med lite snackpauser ibland bara. Darvell och Fredrik Ericsson är bäst att träna distans med. Då blir det ingen jävla semestertripp inte. Men denna gång var det jag som stod för farten. Snittade nästan lika högt som i förrgår när det gäller hastighet. Fast snittpulsen var sju slag lägre och jag stod för farthållningen. När jag och Darvell tränar kan vi ibland sitta tysta i timmar på cykeln och bara trampa. Det är träning det. Bra pass idag också alltså. Janne var med i knappt två timmmar sen tog han en lite kortare väg hem. Darvell gick omkull en gång, Janne som körde odubbad cross var nära flera gånger men höll sig på hjulen. Bild från olycksplatsen. Ni ser vart Magnus framdäck har börjat glida och så står han på platsen för fallet. Det kom blod till och med. Kalasbyxan gick lite sönder också, men det där tvättar och syr mamma Darvell ihop innan Magnus nästa distanspass. Hon är en klippa helt enkelt. Jag hade en svacka med runt två mil kvar. Tog då upp min marsipanlimpa som den hette på Lidl. 125 gram njutning för 3.99 slank ner i magen och jag hann inte ens svälja allt innan jag hade förpassat Darvell till rullen igen. Senast idag skulle jag göra en träningsplanering. Eller ett schema. Jag behöver ju sådant för att klara av mig själv. Än är det inte gjort men ska väl skita ur mig en plan snart.. Tänkte nästan lägga upp den här på sidan men fegar ur. Vill ni hemskt gärna veta hur jag tränar kan ni mejla och fråga snällt så svarar jag. Jag gillar förresten när ni använder min gästbok. DET ÄR GRATIS OCKSÅ!!! Ibland när jag leker galning förstår endast dom insatta att jag leker. Det är därför farligt för vanligt folk kan ju råka tro att jag är en galning... 071222 Jag trodde faktiskt att någon skulle visa någon form av reaktion på mitt senaste inlägg. Men antingen så håller alla med mig om underställ, eller så ignorerar ni bara mig. Som man gör med idioter. Idag har jag kört kammarvelociped. Fick ner temperaturen till 13 grader i min velocipedkammare. Det var skönt och lite svalkande. Det var veckans trejde pass på den där jävla Monarken. Inte ett enda har jag genomfört som jag först tänkt. Allt blir skitpannkaka. Nu har det gått tre veckor sedan crosscupen avslutades och jag är fortarande mentalt inte helt uppe ur gruvan ännu. Jag tänkte först köra igång med pangpangträning direkt. Bli sliten och slita mig genom vintern. Men kände att jag behövde en vecka med lite piano. Så det blev tre pass första veckan i december. Andra veckan borde jag väl ha tagit mig i kragen kanske? Nädå. Det blev fyra pass och jag kallade veckorna för viloveckor. Åtta och tretton timmar fick jag ihop på dom veckorna. Så denna vecka då. Nu skulle det slaktas. Men fan. Det går bara inte. Jag saknar helt vilja, planering och struktur. Så senast imorgon ska jag ha gjort ett redigt träningsprogram för hela vintern som jag ska följa slaviskt. Skulle behöva en riktig demontränare som piskade mig. Lite Sovjetstuk. Träna sju timmar om dagen, straffas för att det gick dåligt och sen äta en bit bröd och en frukt efteråt. Appropå det... Vi pratade om Team Mälarenergi/Virsbo på gårdagens träning. Det var fan ett svenskt cykellag det. Där skulle jag ha passat som handen i munnen. Jag tog upp att vi hade en kille från Falun som skulle provköra lite för dom en vinter. Dom höll ju till i Västerås och en utav lagets enögda cyklister skulle hämta upp honom på väg in till träffplatsen. Där stod falukillen och väntade. Så kom denna mycket vältränade cyklist och bara for förbi i hög fart. Det var inget "Godmorgon, kul att se dig" där inte. Upp fort som fan på cykeln och försöka jaga ikapp var det som gällde. Fredrik Ericsson berättade att han också var i Västerås och tränade med grabbarna i tuffaste laget. Han låg sist i gruppen när dom kom in på ett isigt parti och han ramlade. Han trodde att dom andra skulle vänta in honom.. Men dom två leden med cyklister blev ett utdraget led istället. Det gick så fort i gruppen att Fredrik såg cyklister släppa kontakten med gruppen. Det var sex mil till Västerås och Fredrik kom aldrig ikapp, trots att han verkligen försökte. Det finns många sköna historier om det laget. Serra borde ta tag i lite fler ungdomar och piska dom. Nåväl. Testcykel går på skit. Bara att konstatera. Men med en vettig plan och lite målsättningar så går det nog bra redan nu på tisdag. Att öfva hjulridt är ju ändå något som jag gillar. Helst då ute. Vistelsen i friska luften och behaget att lätt och fort kunna förflytta mig i den fria naturen, verkar så välgörande på min kropp och mitt sinne. Igår bestod distansgänget av Jens Westergren, Fredrik Ericsson och Erik Rindborg. Duktiga killar alla tre. Jens skulle till Bollnäs och vi andra skulle hålla honom sällskap ett tag. Man kan ta en väg via SM-tempobanan till Bollnäs och det gjorde vi. Tillbaka i evighetsbacken. 56*19 var skönt i somras. Det gick ganska fort hela passet, enligt min puls. Här rullar vi fram på tempobanan och jag har det lite tufft. 166 i puls. Erik imponerade på mig och blir nog en bra kille att ha i laget i sommar. Han körde ifrån mig och Jens i ett av tempobanans motlut, Fredrik Ericsson hängde på. Jag kittade dock luckan på ett flackare parti. Jens hängde med på rulle. När vi var uppe på tempobanans högsta punkt så markerade vi revir och sa hejdå till Jens. När jag sedan satt på Fredriks rulle utför på tempobanan så höll jag ungefär samma puls som jag snittade under förra helgens distanspass med Oscar och Micke. Utför alltså, på rulle. Idag snittade jag 20 slag högre. 155 mot förra veckans 135. Maxpuls på <200. Erik satte sig på tredjehjul utför och när vi kommit ner till byarna igen så satte jag mig bredvid Fredrik. Tänkte att det inte var så långt hem och jag skulle ju bli trött så det var väl bara att högpulsa sig hem. Erik började tappa någon meter ibland på oss och han berättade ganska snart att han var trött. Jag hade tagit med mig en flaska sportdryck som jag erbjöd honom. Men inte ens det räckte utan han sa att vi fick köra vårat tempo istället. När man ber andra cyklister köra sitt egna tempo. Då har man gått i väggen. Jag hade ärligt talat oroat mig för att jag skulle bli ett slaktoffer denna dag. Med tanke på hur starka alla verkade och hur hög min puls ständigt var. Ett exempel var i en backe då vi, som vi alltid gör då och då, frågade varandra om puls. Jag hade 171, Erik låg några slag under mig och jens hade ca 10 slag lägre. Fredrik hade 145 i puls och vi andra tappade direkt 3 meter. Cykling är en mental sport. Med ungefär 15 km hem så ska Fredrik gräva fram en energikaka ur fickan och trasslar till fodret i sin handske. Vi blir stående länge för Fredrik vägrar ge upp och frysa om fingrarna. Till slut har han bara lillfingret kvar som vägrar att ge sig så Fredrik ger upp! Han tar några till bitar av kakan med jämna mellanrum och jag inser att det är ett bra tecken. För mig. Också Freddy avslöjar att han är trött och med milen hem är hans krafter slut. Även han säger att jag får hålla egen fart hem. Så han var riktigt slut. Jag skulle dock bara åka på samma väg ett par kilometer till så jag passade på att njuta av stunden. Fredrik på jättelätta väggarväxlar längs en platt väg. Nu var det ju inte som om jag körde Fredrik i väggen. Det klarade han så bra själv så. Imorgon ska jag träna med Janne J, hoppas jag går i väggen då. Det är ju så skönt. Jobbigt för er med så lång text. Här kommer en belöning för er som orkat läsa allt. Klicka på bilden så blir den enorm och läsbar. 071217 Alltså. Det här med underställ... Hos några, säkert många, cyklister finns en härlig övertro på underställ och dess funktion. Givetvis är också dom cyklister jag skriver om också sponsrade med underställ. I min värld har man underställ när det är kallt. Ett extra lager för att inte frysa. Inte fan klär man väl på sig mer när det är varmt ute? Här kommer det roliga; det finns dom som gör det. Cyklister som tar på sig understället i värmen. Jösses. Gunde hade kanske underställ, men det var för att han var skidåkare och tävlade på vintern. "Understället transporterar bort svetten från huden..". Lägg en bit papper på huden så ska ni se att också det transporterar bort svetten. Det finns också underställ med kylningsförmåga. Tror dom religösa. Jag vann ett underställ på en cx-tävling här i höstas. Cool hette det. Skulle tydligen kyla ner kroppen enligt dessa kännare som jag skriver om. Jo, tjena. Jag tar på mig ett extra lager kläder och blir nog säkert kallare. Dom galningarna trodde på fullt allvar att jag skulle frysa mer med mitt Cool-underställ. Jag säger då det. Och det här med vindtäta underställ. Skitbra idé. Verkligen. Vi tar det från början.. "Understället transporterar bort svetten från huden.." Jaja, och ett vindtätt underställ behåller alltså all svett så nära kroppen som möjligt. Alltså motverkar understället den funktion den är skapad för. Skitbra helt enkelt. Och till er som funderar på att skaffa ett vindtätt underställ; lägg en plastpåse under cykeltröjan istället. Samma funktion fast jävligt mycket billigare. Men jag ska inte bara klaga. Jag anväder ju också underställ. När det är kallt. Som ett extra lager med kläder. Mitt underställ som jag anväder nu på vintern är minst 20 år gammalt. Säkert 25 år. Min pappa använde det när han levde och Filip ska få använda det när jag slutar träna i kyla. Filip är förresten en riktig pimp. Jorå så att. Vila idag och nattjobb i natt. Imorgon vill jens ut och rulla lite snabbcross. Jag vet inte riktigt hur man utför ett sådant pass. Men antagligen är man väldigt vältränad. Jens har inte visat sig ute på en cykel sedan jag spurtslog honom på Morbyggdens blåa skylt den 8:e december. Jag vet inte om jag får sno bilder för att lägga upp dom här på sidan. Men jag hoppas att Ola Fagerström inte stämmer skiten ur mig nu. För det är Ola som tagit dessa två bilder. Hans hemsideadress är: www.fagerstrom.net. Och bilderna hittar ni snabbast genom att klicka på denna länk. Bilderna är från Merida CX Grand Prix i Göteborg den 1:a december och fotografen är alltså Ola Fagerström. 071216 Långt mellan uppdateringarna. Tid har jag väl egentligen så jag får väl skylla på orken. Eller latheten kanske. I helgen har jag cyklat distans gånger två. På lördagen var det ett hårt pass över fyra timmar. Snittpulsen på 135 talade inte om ett hårt distanspass men det var ganska hög fart i flera småbackar och så lång har jag inte cyklat sedan i september tror jag. Jag hade ont i benen på kvällen. Så bra var det. Micke imponerade på mig. Förra vintern minns jag honom som killen på rulle som släppte i motluten. Nu satt vi bredvid varandra hela passet och det var han som trissade. Kul! Oscar var med. En stund. Efter runt 20 minuter hade han ett, av svett, genomblött underställ och vände hemåt. Mickes hårdkörning ur stan satte sina spår. Det var ändå nio eller tio minusgrader så Oscar ville inte riskera att dö av köldskador. Is i mitt mäktiga julskägg fick jag. Sånt är roligt men när jag kom hem rakade jag av det. Isen alltså. Idag vek Micke ner sig innan passet ens hade börjat. Oscar var 25 minuter sen ungefär men han var den enda som ville cykla med mig. Fredrik Ericsson hatar mig tror jag. Jag och Oscar cyklade en vanlig vända. Benen var slitna från gårdagen. Skönt men lite jobbigt. Om några veckor ska jag inte ha pojk-krafter, utan ska kunna köra megapass efter megapass utan att benen ens märker något. När vi kom in till byn igen efter drygt tre timmar så sa vi tack och adjö. Jag fortsatte för att få mer tid i boken. Idag hade jag till och med med mig energi i form av marsipan ,som min kära fru köpt åt mig, och en flaska vatten som jag drack en klunk av. Det ni. Det är ju bra att dricka och äta sägs det. Vissa säger det. Skitsamma. Oscar cyklade en del bakom mig och pratade för sig själv. Så jag gissar att en film kommer upp på hans hemsida någon gång. Mickes blogg ska han lägga ner. Så där kan ni inte läsa något roligt från helgen. Micke suger i sig en klunk fruset vatten vid en frusen sjö. Lite småkyligt var det faktiskt i helgen. Filip gillar mig lika mycket varje gång jag kommer hem. Fast isen i ansiktet var något nytt. Ny dag, nytt sällskap. Oscar började frysa lite så han satte på sig benvärmarna. Punkt. Det är fint här i Schweiz. Inte Svejts. 071211 Idag var jag inte snabb. Provade några korta intervaller i början på distanspasset. Farten var låg, ruskigt låg. Har vilat två dagar i rad och alla vet ju att vila är farligt. Idag fick jag smaka på resultatet, kassa ben. Vi var ute i tre timmar och pratade skit. Jag körde cross och Oscar och Mattias som var med körde MTB. Kan ni se Mattias Nilsson? Han ska finnas med på bilden, men jag ser bara en massa vägarbetare.. I turens längsta backe tog jag i. Mattias tog kanske i lite han också. Oscar hade inte lika bråttom upp och "gjorde en Dahlin" när han kommit upp till oss. Bara en mil från Falun ligger det djup snö och det ser vintrigt ut. Här i stan är det sämre med vintrigheten. Dom närmsta dagarna ska dock bjuda på 8-15 minusgrader om man ska tro SMHI. Det är mer vinter än jag vill ha. 071209 I förrgår ville jag skriva om mitt hårda pass i regnväder och 3-4 grader. Skulle köra runt två timmar men eftersom vädret var hårt så var jag ute i tre timmar och 20 minuter för att matcha vädret. Kom hem helt tom i kroppen. GPS:en startade inte denna dag, så för att jag inte skulle råka ligga lågt i puls så körde jag på hårt. På första timmen kom jag 29 kilometer. Andra timmen var jag på väg ner i krafter och sista timmen la jag i overdrive-växeln och vred ur dom sista krafterna ur kroppen. Ett härligt pass, precis så som det ska vara. Igår ville jag skriva om att Jens, Mattias och jag var ute och cyklade i tre timmar. Vi pratade om vilka resultat och lopp vi var mest nöjda med från året som gått. Jag drog till med att Solleröloppen kändes bäst. Att vara fyra i Trosas crosscup var annars okej. Men så plötsligt. Så kom årets merit. Jag spöade Jens i en skyltspurt. Jens är ju en erkänt duktig spurtare, jag slog honom med dubbdäck och han körde med vanliga däck på sin cross. Hela dagen låg han ca: 10 slag lägre än mig i puls. Men jämfört med 20-30 slag som det var ett par dagar tidigare så var det ju helt okej. Jens brukar ju mata sina motståndare ( läs: Magnus Darvell och Max Öste McDonald ) med att han har mentalt övertag på dom i spurten. Jag har nu ett klart mentalt övertag mot jens i spurterna framöver. Hade han varit lite långsammare så hade Melkers hämtat honom och gjort korv av grabben. Idag har jag bara vilat. Som en present till min fru Ronya. Något fint ska hon ju ha. Min fru fyller nämligen 28 år idag. Grattis älskade älsklingsälsklingen. 071206 Okej, riktigt slakt var det väl aldrig tal om. Vi körde ju bara ca: 2 timmar och på den tiden blir jag inte så trött. Men jag låg hela tiden 20-30 slag över honom i puls. Jag hade dessutom cross och han MTB. Jag hade dubb både fram och bak och han hade dubb fram. En gång hade jag "bara" 139 i puls och frågade då glatt Jensa vad han hade, i hopp om att ligga på hans nivå. Jag fick 114 som svar. Ridå. Som vanligt ville Jens ut på kommunens sämsta vägar så vi fick ändra om lite på turen allt eftersom den pågick för vägarna var inte så farbara. Det blev också lite parallellrodel ibland. Filips idrottskarriär måste jag snart bestämma mig för. Tiden rinner ju iväg liksom... Som hängiven cyklist känner jag att jag borde få in honom i cykelsporten. Men samtidigt.. Ska han behöva lägga ner så mycket tid på att försöka bli bra? Och när dom bästa i världen dopar sig så verkar det ju bortkastat. Plus att jag givetvis måste tänka på mig. Ska jag behöva resa runt om i landet och hjälpa honom i regnväder och skit? Golf, Tennis och annat ger ju bra pengar. Fotboll och hockey känns ju lagom. Innebandy tycker jag känns helt rätt annars. Inomhus. två träningar i veckan plus en match på helgen. Jag har ju själv spelat innebandy också. Mm. Det ska han spela. Idag var jag på stan med Filip för att spana julklappar och sån skit. Då var vi på Intersport och jag hittade en liten innebandyklubba. 60 centimeter lång. La den framför Fille i vagnen så han fick känna lite på den. När jag sedan skulle hänga tillbaka den började han gråta. Och Filip i vagn är en cool kille som inte visar känslor i onödan. Efter crosscupens avslutning i Göteborg i helgen så har jag varit hemma och spenderat tid med Frugan och Fille. Det har varit skönt att ladda batterierna dessa dagar. Välbehövligt. 071205 När det går så många dagar mellan uppdateringarna så har jag tusen saker att skriva om. Så det blir bara pannkaka av alltihopa. Vill skriva om allt men glömmer hälften och resten blir bara skitpannkaka. Bara för det ska jag bara skriva lite idag. Idag har jag tittat på och läst om tempohojar på nätet. Spännande skit. Nu har jag vilat tre dagar och det får räcka nu. Imorgon ska jag cykla. Börjar det regna så ska jag skarva. Ni vet, regnar det kör man 50% mer bara för att fostra psyket. I cykel gäller det att tänka rätt. Jag är nämligen nästan kanske lite mycket fet nu. Bäst jag tröstäter lite mycket glass... 071204 Long time no skrivet.. Det är inte mitt fel. Det är alla andras fel. Jag är trött. Eller har varit. Nu orkar jag ju skriva några rader igen, tror jag. Ni vill kanske veta något om helgen? Så här var det.. En lång resa ner. Svettigt boende med lite pokerspel och mycket skitsnack. Frulle lördag åka till tävling och prata lite. Värma upp dåligt och bli femma utan att imponera på mig själv. Levde på Singoalla och blev 15:e på söndagen. Dåliga ben, dålig motivation och några vurpor för mycket. Fick dock en cool tatuering av storklingan på smalbenet och lite nya blåmärken och svullnader. Har inte tränat sedan dess. Tänkte kanske cykla imorgon men Jens Westergren säger att Jonas Djurback säger att det ska bli plusgrader. Plusgrader innebär slask och plask. Det är inte kul. Just nu känner jag för att cykla för att det är kul och inte för att jag måste. Jag börjar ju bli gammal.. Men, jag kollade SMHI.se för jag litar inte på källorna till min oro. Och det verkar slå om till plusgrader mitt på dagen. Så är jag bara morgonpigg ( Filip brukar sköta det där åt mig.. ) så kanske jag kan halta iväg på lite cykling på förmiddagen. Göteborg var föresten riktigt lerigt. Riktigt riktigt. På lördagen var det sjöar på tävlingsområdet. Söndagen var bara lite bättre. Inga sjöar. Lera är ju cyclocross men jag hade inga stövlar och börjar bli bekväm av mig så jag tyckte det var lite drygt. Kläderna och hojen blev inte så fina heller. Kläderna är nästan rena nu och cykeln har jag tvättat i tvättstugan idag. Jag har något som inte ni har, jag har en målportal. Så om ni vill leka tävling så kan vi leka hos mig. Jag tänkte faktiskt på att bryta i söndags. Redan på andra varvet. Men så tänkte jag att jag kunde fan inte kliva av. Dels så är det dåligt att kliva av. Men också tänkte jag på att det faktiskt var på grund av mig som ett stort gäng stackars cyklister faktiskt var i Göteborg på cykeltävling i decemberlera. Så jag fortsatte för att slippa bli lynchad. Kom också på att det delades ut prispengar till många och jag var faktiskt femma på lördagen. Så jag tuggade vidare efter ett pepprop av Mathias Bergkvist. Såg hundralapparna passera till höger och vänster om mig. Lyckades dock bli nia totalt. Nästa år ska jag vinna. Vilken spänst, vilken teknik, vilken snygg kille! Tidigt i loppet, knappt smutsig.