Dagbok 070929 23:50 Lars-Eric Uneståhl har en kursvilla på Mallorca. Rätt skön stuga med 12 sängplatser och sex badrum. Där bodde jag några månader en vinter. Bokhyllorna fyllda med böcker om mental träning och jag var ensam i villan nästan hela tiden på ön. Mycket tid till att läsa alltså. Han tjänar pengar på sina böcker, band, cd-skivor och föreläsningar vill jag lova. Nåväl, dagens pass skulle jag vilja kalla för mental styrketräning. För det finns ju dom som säger att mängdträning bara är slöseri med tid. Att dessutom köra mängd när det regnar, blåser och är kallt. Det måste ju bara kosta mer än det smakar? Tja, kanske. Men det var så skönt att det gör inget. Jag tyckte passet var givande, stärkande och mycket inspirerande. Regnet tilltog efter drygt två mil, strax efter att jag lagt en liten skarv över Baggbo. När jag tagit mig över Norr Lindberg och körde utför ner mot Leksand så började det vräka ner och mina varma torra fötter badade plötsligt i mina vattenfyllda skor. Benvärmarna hade vid det här laget redan blivit vattenmättade och jag kunde känna hur kallvattnet rann ner längs benen och ner i skorna. Härligt, i med en växel till och pressa på över nästa krön. Nästa år, då jävlar. Men just ja. Nu är det ju 2007 och Kalas CX-Cup är kvar. Man ska leva i nuet, det har jag läst och hört. I crosscupen ska jag ju vara snabb också. Jag ägnar mycket tid idag åt att tänka på hur jag ska smiska allas rumpor i crosscupen, hur jag kan utveckla den vidare till nästa år och på det jobb jag har kvar med cupen i år. Ett par mil efter Leksand börjar känseln i fingrarna att avta lite. Dom domnar inte bort men känseln är begränsad. Klämmer in Åhl-Tällberg också bara för att få lite mer höjdmeter. Fortsätter där asfalten tar slut och kör grusvägen till Rexbo. Nu blir jag skitig. Kör nog Paris-Roubaix för en stund också. Med bruna benvärmare och skoöverdrag. När jag ska lägga upp kedjan på stora drevet fram växlar jag med handflatan. Fingrarna har inte den kraft som krävs. Nu är det ju bara drygt två och en halv mil kvar, öser på lite och tänker på alla mina framtida framgångar. Att ösa på gör jag inte bara för skojs skull, jag måste ju faktiskt hålla värmen också. Gamla Leksandsvägen gillar jag. Många säger att den är för smal och traffikerad. Jag myser bara. Upp och ner hela tiden. Ser att en hel del avverkning har skett längs vägen och i en kurva har dom röjt som om dom ska göra en ny väg. Jag tror vägen skall förbättras faktiskt. Inte illa. När jag åker ner till Falun, sista två-tre kilometrarna går utför, så håller jag fortsatt tryck på pedalerna. Tar en sväng upp till Lugnet och kör Sjulsarvsbacken några gånger på storklingan. Bara för att få den där rätta SM-känslan. Att köra en backe med pigga ben är ju inga problem, det är när kroppen redan är trött som det blir lite match. Sjulsarvsbacken är alltså den branta backen som går genom Lugnet som användes vid landsvägscupen i somras, som skall användas vid nästa års landsvägs-SM och som i många år använts som startbacke på Långa Lugnet. 506 meter lång ungefär och stiger 51 höjdmeter. Bara ca: 10% snittlutning alltså. Det som gör den tuff är att den är brant i etapper och där är den upp mot 18% som mest. Nu när jag skriver så jobbar jag natt och tittar på cyclocrosstävlingar på datorn samtidigt. Såg för en stund sedan en Superprestigetävling från Diegem. Wellens körde på max från start, Nys släppte och Wellens såg ut att kunna ta hem det hela men Nys höll sig runt 10-15 sekunder bakom och på slutet ökar han farten och passerar en Wellens som spenderat sina bästa krafter. Just nu kollar jag på en annan Superprestige, denna gång från Hoogstraten. Nys släpper två gånger iväg sina lagkamrater De Knegt och Groenendaal. Men på sista varvet kommer han öka farten och köra ifrån sina konkurenter och passerar en irriterad Groenendaal med segervittring, som väljer att ge sin Rabobank-kamrat fingret på upploppet. Undrar hur snacket gick i laget efteråt. Tog ett par bilder idag innan regnet blev för kraftigt. Där framme nyper Baggbo-klättringen till och avslutningen snittar 13 sköna procent. Lättaste växeln och en puls runt 150, bara för att ta mig upp. Väl uppe belönas man givetvis med en fin utsikt. Denna dag var naturen vackert höstklädd. 070927 19:07 Att köra på i korsningar så man får bakhjulssläpp med racern eller köra om bilar på insidan i korsningar, det är att satsa det. Och idag tränade jag, så därför fick jag låta bakhjulet vandra när jag skulle dra igång i Sundbornskorsningen. Ställde upp hojen i stil med Tony Rickardsson bara för att räta upp den igen lagom till vägkanten och sprätte iväg. När jag sedan skulle svänga in på Skuggarvsvägen så var det en långsam bil före som jag gick på utsidan om i första vänstern och så dök jag förbi den på innern in i efterföljande högersväng. Inte ens Michael Schumacher skulle ha gjort det snyggare under sina glansdagar. Jorå så att.. Visst, ni har gissat rätt. Jag körde Skuggarvstempot idag. Benen var bra så jag behövde inte ens pressa dom hela tiden. Att det var bara tio grader i luften och jag körde med prestationssänkande benvärmare och Aksiumhjul gjorde inget. Jag tog nytt rekord med nio sekunder. Det var oväntat och kul. Igår skrev jag om att Mickes hemliga träningsupplägg redan gett resultat efter bara ett par dagar. Och idag visade jag att två dagar med hemlig träning räckte för att det skulle börja ge resultat även för mig. Hemliga träningsupplägg is the shit. Efter tempoträningen så körde jag lite hemlig träning också, bara för att bli ännu snabbare till crosscupen. Nu ska jag äta hemliga våfflor med tokmycket sockerspetsad grädde och smaskig sylt till. 070926 22:40 Hemligt träningsupplägg sysslar jag med nu. Det gäller ju att slipa formen inför crosscupen och då vill jag självklart inte att någon annan ska veta hur jag gör för att bli så grymt snabb. Micke S kör superhemlig gruvträning och det verkar redan ge resultat. Han börjde nog med den träningen i måndags och redan nu piskar han Oscar, Bleckur och Jens. Det är hemlig träning som gäller helt enkelt. Så när grabbarna tränade på Lugnet idag så kom jag dit nytränad och spionerade lite på deras träning. Jag ville ju givetvis se hur dom tränade så jag vet hur dom tänker. Jag tog några trötta spionbilder också.. Det såg lite slirigt ut i sanden som ligger i ett tjockt lager över riksskidstadion på Lugnet. Banan är utslagsgivande, kanske lite för utslagsgivande. När jag kom hem så cyklade jag några varv runt Bojsen med Emily som älskade det trots att hon frös, stackarn. Eftersom cross-suget ökade enormt mycket idag efter att ha sett på barnen som roade sig, så besökte jag ett gäng cyclocross-siter när jag kom hem. Trillade in på www.cxgrandprix.se och hittade en inspirerande crosstext skriven av Markus Lintala. Dom hade också gjort en intervju med Johan Eriksson som är värd att läsa. Tjeckiska Tabor arrangerar cyclocross-VM 2010. Jag mätte två backar med GPS:en efter avslutad hemlighetsträning idag. Tänkte utöka samlingen på Finest lite. Den ena är 1.97 km lång och asfalterad. Kanske Faluns längsta asfaltsbacke? Lägger upp dom om en dag eller tre. Nä, nu ska jag äta lite hemliga kalorier så jag blir så där hemligt snabb som Micke. 070925 23:55 Idag hände det, jag körde testcykel igen. Inget som jag hade planerat eller ens gillade. Hade tänkt att träna ute idag. Gärna med Högskolan, men min framväxel pajade på MTBn i söndags... Så då hade jag racern kvar att välja på. Så jag hade tänkt köra Sjulsarvsbacken tills benen skulle gå av. Men jag vaknade nästan exakt kl 15 idag. Jobbat natt. Var väl trött helt enkelt. Efter ett tag kom familjen hem från en sväng på stan och vi skulle handla mat för ett tag framöver. Jag insåg att min racer stod hos mamma och hennes sambo och tidspressen föll över mig. Jag jobbar ju natt även denna natt och det blir mörkt tidigt om kvällarna. Testcykeln fick helt enkelt dammas av. Det blev ett svettigt pass i cykelrummet. Usch. Snart är vintern här igen. Det känns kul att flera cyklister skriver på sina sidor att dom ska köra Kalas CX-Cup. Nu hoppas jag på att få köra in min nya cross ordentligt så ska det nog kunna gå ganska bra i cupen även resultatmässigt för mig. Ett hemligt träningsupplägg är nog allt som behövs... Om jag ska vara ärlig så var jag så trött när jag jobbade natt att jag nästan somnade ståendes. Jag nickade till så där som man kan göra ibland och vaknade då till igen. Haha. Trött som en häst. Ronya är avundsjuk på min heta datorväska. 070924 16:10 Halvhjärtad helg. Om jag skulle ha legat bra till i Svenska XC-cupen så hade jag inte kört landsväg på lördagen utan bara satsat på söndagens XC-race. Men eftersom jag missat så mycket i XC-cupen så kunde jag lika gärna köra landsvägsloppet Sista Chansen på lördagen tänkte jag. Tävling är ju bästa träning. När utbrytargruppen bestod av sex starka cyklister så insåg jag att det inte skulle bli någon framskjuten placering denna dag. Började då tänka på söndagens lopp. Men i slutet så var alla så trötta så jag drog klungan i typ två varv tills det var knappt ett varv kvar. Då tog Mackan över och så spurtade klungan. Totalt var det 25 cyklister som tog sig runt varav 5 var junisar. Jag blev 17:e elitåkare i mål. Totalt var det 41 trötta elitcyklister och pigga juniorer startade. Eftersom resultatet inte var så bra och jag tog i lite mer än nödvändigt för att bli 20:e man så ångrade jag lite att jag ens startat. Men jag kunde ju inte veta på förhand att jag skulle vara en kratta. Söndagens trötta crosscountrycup hade 19(!) startande i herrar elit. Inte alls många. Vilket ju är mycket tråkigt givetvis. Jag hade en halvhjärtad inställning och tänkte av någon dum anledning att jag inte skulle köra slut på mig i början. Vilket resulterade i att jag cyklade på halvfart mest hela tävlingen. Mer tamkatt än tiger om jag säger så. Detta resulterade i en 11:e plats. Dom i Uddevalla har väl inte heller direkt designat banan med mina bästa sidor i åtanke. Dom svenska landsvägs och xc-cuperna måste något hända med. Dom är så lama. Ingen utveckling, bara förfall. När jag blir vuxen ska jag förutom crosscupen också bossa över sveriges nya och fräscha tävlingsserier i MTB och landsväg. Typ 10 deltävlingar i XC-cupen. Räkna bort två från totala sammanställningen. Banor som Falun, Skövde, Husqvarna, Flottsbro, Borlänge och Åre. Tävlingarna ska gå samtidigt som andra arrangemang. Långloppscupen, Mayhem och downhilltävlingar. Nu har jag inte tid med er. 070921 10:32 Igår hade jag äran att få träna med en av Falu CKs svenska mästare. Jag tänkte skriva om det igår men "hade inte tid". Så det fick bli idag istället. För tränar man med denna kille så måste det dokumenteras för framtiden. Kungen av juniorklassen, Mattias Nilsson, ville gärna ut och cykla med mig så jag ställde väl upp då. Vi tränar inte så jätteofta tillsammans men när vi gör det har vi kul och elakheterna duggar tätt. Ni kan ju gissa vad vi körde.. Just det, cross-stigar. Och då menar jag inte cyclocross-stigar utan risiga endurospår. Mattias favoritcykling. Ni tror säkert att ni vet hur länge vi var ute, men vi var faktiskt ute runt halvtimmen längre. Detta gjorde ju givetvis att han blev väldigt trött mot slutet. Självklart tävlade vi oss genom träningen. Mycket trial blev det. En del gashäng och produktionsfel också. Haha. Nya termer inom Svensk cykelsport det där. Nu ska jag diskutera svensk cykelframtid, tänkte bara skriva några rader och lägga upp några bilder. Idag vilar jag och i helgen vet jag fortfarande inte hur jag gör... Jävla skit. Svenska mästarn är alltid välklädd på höstarna. Två par handskar.. Vinterunderställ, långärmad tröja och vinterjacka. Här cyklar jag inte ofta. Stigarna som jag undviker letar Mattias upp. Just denna lilla bit där kortet är taget håller dock stigen hög klass. Det är fint här i Schweiz. Mattias fläckar ner kläderna med blåbär. En näve blåbärsris i handen. Strax efter detta sa Mattias; "Nu tar vi det lite lugnt så ingen går i väggen." Det var typ tre kilometer kvar på passet.. 070919 23:27 Stoppa pressarna! Shit, Micke S har satt en GRYM tid i Baggbo. 4.39, ensam. Killen måste ju vara i sitt livs form. Djungeltrumman säger att Johan "Linkan" Lindgren som lirar protour i Francais des jeux har kört backen på 4½ minut. Så med lite tempoträning så kvalar nog Micke in för något protourlag om ett år eller två. Fast.. Han är ju lite till åren gången. Jag avslutar nog Micke-snacket med att tippa Sverigecupavslutningen i crosscountry som går i Uddevalla i helgen. 1. Mikael Salomonsson. 2. Magnus Darvell. 3. Lars Bleckur. 4. Mattias Wengelin. 5. Daniel Eriksson. Egentligen ska jag inte förklara bilden från gårdagens inlägg eftersom det sabbar hela poängen med mitt bildinlägg. Ni ska ju bara se bilden och fatta liksom. En bild säger ju mer än tusen ord. Igår körde vi lite spurtträning på Ingarvet. 400 meter med två 90 graderskurvor. Galet a la Lars-Åke. Jag var grymt trött igår och hade inte humöret med mig. Efter Ingarvet så gav jag mig ut ensam för att köra något. Jag ville ju träna mer på mitt sätt än, vad fallet var under spurtträningen. Den var ju faktiskt inte riktigt vad jag räknat med. Åkte upp till mitt barndomskvarter och gled ett varv. Stannade en liten stund när jag nästan var ute vid Leksandsvägen för att fippla med mobilen. Då hör jag ett mullrande ljud från Ingarvet till. Jag vänder mig och där kommer den, Timmerbilen. Fort ner med mobilen i fickan igen. Klickar i pedalen och kastar mig ut på vägen, strax före Timmerbilen. Det rullar på i 40-50 hela vägen till toppen och sen rullar det på. 53-11 även i motluten. 13 kilometer följer jag Timmerbilen. Det tar knappt 13 minuter. Skönt. Sen kom skiten. Jag skulle ju hem också. Kan lova att dom 13 kilometrarna inte gick på 13 minuter. Snarare tre gånger så lång tid. Igår var jag trött på allt. Ville bara stänga in mig och låsa dörren. Stänga av telefon och dator och ta ett långt varmt bad. Men det gjorde jag inte. Idag har jag inte tränat alls. Så skit som min kropp känns så tänkte jag att det går nog inte ens att bota med träning. Helgen har jag inte bestämt något för än. Det är ju långt kvar än. Idag spenderade jag min rast på jobbet som består av 30 minuters frihet från arbetet med att spana in en möjlig framtida cyclocrossbana. Den ligger jättenära mitt jobb så jag spenderade mina 30 minuter där. Cyklandes fram och tillbaka och mätandes med GPSen. Jag spenderade också måndagens rast där. Nu har jag nog fått till en bra bana. Eftersom området inte är så stort så blir banan väldigt tajt med många 180 graders kurvor. En mäktig jordhög skall passeras över inte mindre än 4 gånger per varv också. Se bilden nedan. Minst en av gångerna kommer man få springa upp och kanske en andra gång om benen är trötta eller gräset har blivit lera. En trappa finns också längs banan och 10 meter lös sand. Start och upplopp får jag fundera vidare på. Men om det ens någonsin under min livstid blir tävling där vet jag ju inte. Men ska försöka övertala Falugänget om att det är en bra idé. Banan är i ett bostadsområde, 50 meter från en sporthall och mataffär precis brevid. Slätta för er som vet. Så det kan väl bli ballt. Crosskulle. Fille är grym. Utvecklas som en tussilago på våren. Saker bara händer hela tiden, oavbrutet. Han är så härlig när han vaknar efter en tupplur. Lite yr, ledsen, håret står åt alla möjliga mysiga håll, rödblommig i ansiktet och blir lika glad när han ser oss. Som en nybakt bulle, mysigt varm, luktar gott och man vill bara äta upp honom på en gång för att han är så söt. Avslutar med en bild på gårdagens outfit: Blev det tillräckligt vitt för er? Ja, jag har vita benvärmare på mig... 070918 20:47 070917 23:14 DM idag. Men jag var inte med dom tuffa killarna som kämpade på Lugnet. Jag satt och såsade på jobbet istället. Så jag tränade ensam på förmiddagen. Bleckur vann inte helt otippat. Micke tvåa och Haritz trea. Träningen idag var hård och jobbig. Jag körde så fort jag bara kunde i en minut och sedan vilade jag tre minuter. Sen upprepade jag det där några gånger. Sen var jag så hög på syra att jag inte kunde förmå mig att framdriva racern på annat än den lilla klingan. Och då vet vi ju alla att det går sakta. Saktacykling kan ju vara rätt mysigt det också faktiskt. En intervju med mig publicerades igår på www.cxgrandprix.se. Där framställs jag som modemedveten, så nu lär jag väl börja hålla efter lite när det gäller min stil. För att slippa allt för många klagomål från er där ute i cykelspace. Ni som läser runt på massa bloggar vet vad detta handlar om: Dagens outfit: Hjälm från SH+ Keps från Kalas, faludesign. Pulsbälte från Garmin. Kortärmad tröja från Kalas, special Öijerdesign. Långärmad tröja från Kalas, också special Öijerdesign. Långfingrade handskar från TIME. Cykelbyxor från Kalas, även dessa i special Öijerdesign. Benvärmarna kommer även dom från Kalas, men dessa kan också ni dödliga köpa. Vita cykelstrumpor från TIME ( SYNS INTE PÅ BILDEN, DOM ÄR UNDER SKOÖVERDRAGEN!!! ) Vita och röda cykelskor från TIME med karbonsula. Skoöverdrag från Kalas, SOM OCKSÅ NI KAN KÖPA!!! I ryggfickan hade jag också en vindväst från Kalas, special Öijerdesign. Det som var svårast att välja med dagens outfit var skoöverdragen. Jag ville ju inte frysa, men inte heller svettas ihjäl. Det blåste en del, var runt 10 grader och soligt. Så efter att ha tvekat ett tag så valde jag mina NoWind tecno. Att dom har fräcka och söta små nitar på undersidan piffar ju upp lite extra. Det är ju detaljerna som gör det och dom kändes helrätt till dagens outfit. 070916 22:05 Idag har det varit gladare toner från min sida. För idag firar jag och min Fru, Ronya Öijer, ett år som gifta. Tiden har ju gått ruskigt fort, tiden går ju fort när man har kul. Jag minns att jag var väldigt fokuserad dagarna innan men speciellt den dagen. Ville verkligen att det skulle bli bra och det blev det. Kalastrevligt minne att bära med oss resten av våra liv. 070915 19:19 Suuuug. Dagen var inte min idag. Det kändes bra fram till strax efter startskottet idag. Sen var det ingen vidare känsla i kroppen. Två gånger var jag längst framme, båda gångerna försökte jag ta i. Men alla andra sex cyklister i tätgruppen då satt och i princip bromsade bakom mig för att inte köra in i mig så långsam som jag var. Efter 16 km varvade vi inne på Lugnet och då var vi fem man. Efter 17 km var det fyra man i täten, jag var inte där. Körde nästan fem mil ensam, riktigt tråkigt. Hur tusan gör man för att motivera sig för att kämpa om en femteplats i ett meningslöst lopp när jag hade siktat på bättre? Hade det varit mitt livs lopp hade jag ju slitit livet ur mig, men nu åkte jag bara i en lagom fart för att komma runt. Försökte ett tag att lura mig själv att det var roligt. Men det gick jag inte på. Mitt tips från igår gick nästan in. Segrartiden blev 2.34.08 istället för 2.31.43 som jag tippade. Och Daniel Eriksson efteranmälde sig och vann. Men Bleckur var före Oscar som jag tippat. Tyvärr bröt Micke, annars hade jag nog prickat in rätt ordning också.. Själv blev jag femma, om ni inte förstod det. Mathias Bergqvist blev fyra. Jag var sju och en halv minut efter vinnaren idag. Smart som jag var tappade jag ju tätgruppen innan långa partier med lättåkt terräng och motvind. Jag tror att viljan att bli bra snabbt har börjat kosta lite för kroppen nu. Jag har ju i veckan känt mig grymt sliten och känslan idag var att benen var tunga. Ingen spänst. Inget sprätt. Fan, måste jag vila mer nu? Jag vet inte hur jag gör nästa helg. Tappade ju rätt mycket sug för allt idag. Så kass som jag kände mig. Köra XC-cup i Uddevalla kändes långt borta när jag passert mållinjen vill jag lova. Så om kroppen inte blir piggare i veckan så skiter jag nog i den resan. Det fanns andra svenskar som körde bra idag dock. Fredrik Kessiakoff vann världscupen i Slovenien och Thomas "Gotland" Lövkvist blev fin tvåa på Vueltans etapp. Vacchi spenderade flera minuter med att prata om cyclocross och Kalas CX-Cup. Fin reklam, det tackar jag för. Vet inte om jag skrev det men jag lade in ett par nya tider från Mattias Haal och Marcus Johansson i Faluns Finest för någon dag sedan. På allmän begäran (?) så ska jag lägga in några bilder från dagen under rubriken "bilder" senare i kväll. Så nu har ni anledning att klicka runt lite på sidan. Jag slänger väl upp en stänkare på startsidan när bilderna är uppladdade. Mer strunt; jag har sett i besöks-statistiken att jag har fått lite fler besökare på senare tid. Vet inte varför för jag har inte gjort något speciellt. Kul i alla fall att ni hittar hit dag efter dag. Jag är trött. 070914 19:19 Tjaba. Idag var jag ut och rullade slutet på Långa Lugnets bana med Micke S och Mackan. Mackan är en tekniskt fulländad cyklist. Trots att han nu kör nästan bara landsväg.. Det regnade och hade sig och jag hade dagen till ära haft i ganska mycket luft i däcken för att testa. Gick så där va. Men imorgon ska det inte vara lika blött hoppas jag och då gäller det att vara snabb. Det kändes väl inte toppen direkt, Micke gled ju iväg från mig hela tiden. Men det är ju inte idag jag ska vara snabb, det är ju imorgon. Och fy tusan va snabb jag ska vara. Jag tror att vi som är snabbast antingen åker i långsamt fikatempo eller en och en och sliter grymt mycket imorgon. För det är inte så många bra anmälda så det kommer inte bli lika mycket gruppåkning, om inte tempot blir lusigt då. Bernt Johansson, Anders Wickholm, Erik Ljungåker, Philip Tavell, Fredrik Kessiakoff och Fredrik Ericsson m.m. Undrar vem som ska få äran att tillhöra denna grupp med mycket duktiga cyklister som vunnit Långa Lunget. Om jag tippar pallen utan att ha med mig själv i beräkningarna så ser den ut så här om jag bara räknar med föranmälda cyklister: 1. Lars Bleckur IK Jarl 2:31.43 2. Mikael Salomonsson IK Åsarna +3.34 3. Oscar Ekstam Falu CK + 4.41 070913 21:41 Idag tog jag en välbehövlig vila. Tja, kroppen tyckte att den var välbehövlig men jag hade gärna cyklat lite ändå. Fint väder har det ju varit också. Imorgon ska jag köra lite på Långa Lugnets bana och sen bara ladda inför lördagen. Lars Bleckur är storfavorit till segern då både Mattias Nilsson och Jens Westergren är sjuka. Darvell har ju åkt till Slovenien för världscup, så honom slipper vi. Blev nyss offer för en intervju. Ni kommer kunna läsa den om någon dag eller så på www.cxgrandprix.se/. Bollade också vidare till ett nytt offer.. Eftersom jag inte har cyklat, och var ganska effektiv med mitt arbete igår, så har jag kunnat ta det piano med familjen idag istället. Skönt det. Satte vit styrlinda på Emilys lilla cykel. Haha. Nästa år ska hon ha en ny cykel, helst en riktig. Och så hejar jag på när Filip vill ställa sig upp och klättra på allt. Stackarn ramlar ju en del men det gör man väl när man lär sig? Mamma Ronya kommer dock snabbt springande och räddar honom från eventuella faror. Jag har börjat fundera på om jag inte ska lära honom att cykla innan han kan gå. Tänk vilken talang han blir om cykling är mer naturligt än gång. Det vore väl något det. Nu ska jag faktiskt stänga ner datorn för idag. Vi hörs igen imorgon. 070912 23:07 Lång dag idag. Idag körde jag Långa Lugnets bana. Kändes kasst i nästan 1½ timme, sen vaknade jag. Då var jag istället väldigt stark. Tror det var Norlingberg som väckte mig. Fin backe det där. Träffade flera cykelrelaterade människor ute i skogarna och hade också sällskap av en cyklist ett tag. Faktiskt. Långa Lugnet går ju på lördag så nu ska det tjuvtränas. Jag har aldrig åkt exakt den Långa Lugnetbana som jag åkte idag. Kul att köra rätt för en gångs skull. Hehe. Såg en fet grävling springa över en skogsväg och in i skogen också. Dom där djuren brukar jag annars bara se i diken längs vägarna så det var lite kul. Mot slutet av passet började det bli mörkt och sista stigarna blev lite chansartade. Men kan jag cykla Långa Lugnet i mörker så lär det ju inte bli några problem att ta sig runt på lördag. Tre timmar och 10 minuter tog det att svettas runt banan. Tror att vinnaren tar sig runt på 2:31.43 på lördag. Det var här ni läste det först! I och med att jag uppdaterar denna sida så har jag idag uppdaterat fyra olika hemsidor. www.cxcupen.se, www.cyclocross.se och www.langalugnet.info. Bara för att ni, och jag, ska få en uppfattning om min dag så skrev jag ner allt jag gjorde och när idag. Så läs och njut, eller somna.. 6:40 Filip vaknar, och så också jag. 6:50 Vi är uppe och har bytt Filips bajsblöja. 7:00 Uppdaterar Långa Lugnets startlista och underhåller Filip. 7:25 Väcker försiktigt Emily, gäller att få henne att vakna på rätt sida. 7:40 Serverar barnen frukost och ser sedan till att dom är klara för att gå ut. 8:10 Går till förskoleklass med Emily och har Filip i vagnen. 8:35 Kommer hem, byter Filips blöja, bajs igen.. och söver honom. 8:50-9:15 uppdaterar långa lugnets hemsida. 9:20-9:50 ritar och skickar en Langningskarta till familjen för Långa Lugnet i helgen. 9:50-10:25 Läser, svarar och skickar e-post. 10:30 hade börjat uppdatera cyclocross.se men Filip vaknade. 11.05 äter frukost. 11:15-11:30 uppdaterade cyclocross.se 11:35-11:50 Filip äter lunch. Pasta, så klart. 11:50 vi gör oss i ordning för att hämta storasyster. 12:10 går och hämtar syster. 12:30 hemma igen. Byter filles blöja. 12:45-13:00 uppdaterar Långa Lugnets hemsida, igen. Ny version av karta och baninfo. 13:00-13:45 Umgås med familjen och söver Filip. 13:45-14:10 Läser, svarar och skickar e-post. 14:15 Beslutar om prispengarna i Kalas CX-Cup och uppdaterar därefter www.cxcupen.se. 14:45 Filip vaknar. 15:10 matlagning.. 15:30-16:30 Går med familjen till Sports Academy som Emily ska gå på nu i höst. 16:30-17:00 Gör i ordning mig och min cykel.. 17:00 träning 20:20 hemma igen. 20:30 äter och läser e-post. 20:45-21:40 lek. matning och sövning. 21:50-22:40 kollat cykelsajter och "bevakat" barnens sömn medan ronya varit i tvättstugan. 22:40-22:50 duschade. 22:55-23:05 uppdaterade denna sida, hejdå. Imorgon ska jag få sovmorgon. Gött mos. På fredag jobbar jag 7-12. Egentligen är det inte ens värt att vakna för så få timmars arbete, men vad gör man inte för att få betala lite mer skatt? Imorgon ska jag nog faktiskt vila helt. Hade tänkt cykla lite en timme eller så men känner nu på kvällen att jag nog skiter i det. 070911 21:41 Idag har jag haft ont i baksida lår. Det är säkert en vekhet som vill ur kroppen, så jag försökte träna bort smärtan idag. Högskoleträning utan högskolan blev det. Vi var fyra unga pojkar utan någon organisering så det blev en massa spurter. Jag var inte bäst. Först snurrade vi runt på Ingarvet GP-banan och spurtade vart annat varv. Henrik och Hendrik var uppdragare åt juniorerna på den 1.85 km långa banan med ett 550 meter långt upplopp. Efter Ingarvet så tog vi en vända runt byarna utanför Falun och spurtade på skyltar och annat som såg skyltigt ut. Eller bara där det kunde ha setat en skylt. När vi rullade hem längs den vackra sjön, Tisken, så såg vi en man sittandes i diket med sin cykel brevid sig. Ett par var där för att hjälpa honom.. Om han cyklat omkull såg jag inte men det såg så ut. Och hurvida han hade alkohol i blodet eller bara var förvirrad vet jag inte. - Behöver du hjälp, frågade det hjälpsamma paret. - Nej, jag har ingen hjälm, svarade mannen. 070910 22:21 I morse gav Ronya mig en sovmorgon. Vilket ju är jätteschysst eftersom dom inte är så vanligt förekommande nu för tiden. Filip, Förskola och jobb. Livet, ni vet. Men när jag vaknade så fick jag ändå lite stresshormoner i kroppen för halva dagen hade ju gått och jag skulle jobba andra halvan av dagen. Och innan jobbet skulle jag hinna svara på alla "viktiga mejl" och kolla cykelsajter och annat viktigt. Och just det ja, träna skulle jag göra också. Skulle köra lite intervaller men hade inte så mycket tid att träna på. Körde naturliga intervaller men min hjärna var på så många andra platser så det var inte årets bästa pass. Det blev inte den syrafestival i skogen som jag önskat mig. Men jag tog i. Imorgon ska jag köra högskoleintevaller. Om det nu finns något som heter högskoleintervaller. Hoppas det kommer många så jag smälter in i mängden, har ingen lust att vara starkast eller svagast. Lagom är bäst imorgon känner jag. Men får jag chansen att ställa av någon så tar jag nog den ändå. Det är ju så svårt att låta bli. Alla träningar borde vara tävlingar. Jag har länge tänkt spela innebandy med Emily. Min tanke är att jag ska lura in henne i sporten och jag blir tränare. Och vips så är också jag inne i innebandyn igen. Ska nog vara elitserietränare när jag är 40. Men jag kan inte hitta min klubba. Jag har ett svagt minne av att jag slog av den senast jag spelade. Men jag har ju haft flera. Kan det vara som så att det inte är Emily som behöver en klubba utan jag alltså. Vore ju förjävligt. Bollar och mål har vi. Jag spelade ju innebandy i mitt tidigare liv. Ibland tänker jag hur skönt det är med inomhusidrott. 22 grader och lysrörsljus varje träning. Alltid varma duschar på helgerna. Publik. Som dessutom hejar. Kosten kan gärna bestå av fika och lösgodis. Träning fem timmar i veckan. Även om du inte blir toksponsrad så har du råd med fina grejer eftersom du bara behöver ett par klubbor och schyssta skor. Men sen när jag tänkt klart så ger jag mig ut 6 timmar och kör slut på mig i ösregn, stekande sol, snöfall eller storm. Cykling är härligt. 070909 22:36 Tidigare idag skrev jag ju om Union Race Open. Tänkte ta med siffror från GPS:en för den som orkar bry sig.. Distans: 178.2 km Tid: 4:32:10 Medelhastighet: 39.3km/h Högsta hastighet: 69.0 km/h Medelpuls: 154 Högsta puls: 184 På eftermiddagen idag cyklade jag MTB i ca: 75 minuter. Hur grymt som helst. Bra ben, kul stigar och fint flyt. Skönt att jag inte var helt slut dagen efter tävling denna gång. Sånt är ju bara för jobbigt. Det känns att varje veckas träning ger resultat. Först blev jag snabbt bättre och nu återhämtar jag mig bättre efter hårda pass/tävlingar. Snart är jag nog mig själv igen. Då ska det bli åka av. Jag skulle bara ta det lugnt idag men det går ju inte att hålla igen när benen vill iväg. Släppte loss hästkrafterna och flög fram ibland. Det här klippet är bra när man vill muntras upp: 070909 09:12 Landsvägscup igår och backarna kändes inte så farliga. Dom var inte så branta och farten var jämn så jag kunde följa med oväntat lätt. På väg mot backarna hade jag det tuffare. Var nervös, stressad och orolig för att bli avhängd redan innan första bergspriset efter 18 av 180 kilometer. Men så kom backen och plötsligt kändes allt lite bättre. Efter runt fem mil började nästa backe och då var jag med i tävlingen. Redan innan start kände jag mig vingklippt då mitt bakdäck tydligen hade punkterat och jag tvingades byta från lätt kolfiberhjul till blytungt Aksium. Vi i Falu CK hade ett riktigt starkt lag och var verkligen bra med och kämpade. När klungan bestod av runt 30-40 man efter backarna så hade vi sex man kvar i tävlingen. Alla dom sex fullföljde också och med det var vi den klubb med flest cyklister i mål. I Munkfors hade ett litet gäng fått en lucka och vi hade ingen med. Eftersom nästan alla andra lag hade en eller ett par cyklister med bara så hade vi i Falu CK fyra man som körde lagtempo med en Skåning och en Uppsalacyklist. Efter drygt halva loppet så delades klungan i två och Cupledaren hamnade i andraklungan medan vi hade Jens i första. Cykelcity hade bara två man i förstagänget på knappt 20 man och vi hade tre. Fint läge alltså. Stor-Steve vann och Lembit blev fyra före Jens som blev femma. Därmed vann också Lembit Landström cupen totalt och Jens klättrade upp till tredje plats. Djurback var loss på slutet men fyra man som låg fyra till sjua åkte fel i sista korsningen. Det var rätt dåligt skyltat/markerat längs banan igår. Det roligaste var nog när ledarbilen släppt fältet efter masterstarten och körde rakt fram i en korsning där vi tydligen skulle höger. Dom lokala förmågorna visste givetvis att vi skulle svänga så dom ropade och började svänga i klungan. Livsfarligt och ovanligt. Tror ingen vurpade som tur var. Innan backarna såg jag ett par cyklister som tränade inför cyclocross-säsongen och styrde ner sina cyklar i diket. En skåning pajade bakhjulet efter 10-12 mil, bakhjulet låste sig i 40-45 km/h men han höll balansen. Imponerande! I Falu CK blev vi 5:a, 10:a, 14:e, 23:e, jag blev 26:e och så hade vi motvindskungen på 30:e. 42 av 84 startande tog sig i mål. I vinter ska jag köra lika bra som förra vintern och när säsongen kommer ska jag vara frisk och hel. Sen ska jag vinna cupen tror jag. En dryg månad kvar till Kalas CX-Cup startar och gänget som arrar Göteborgs cupavslutningshelg 1 & 2 december har fixat en grymt proffsig sida: http://www.cxgrandprix.se/. 070907 02:54 Jag har för mycket att göra. Jag borde ha en assistent. Kanske rent utav en personlig.. Tiden på dygnet kanske får er att tro att jag är en slarver men jag jobbar faktiskt. Och istället för att göra viktiga saker på datorn så uppdaterar jag min hemsida. Ni vet, viktiga mejl måste skrivas och sånt. Uppdatera cxcupen.se står också på min lista över saker jag måste göra. Men först ska jag uppdatera denna sida. Allt för er. Just det, stora nyheter i lilla cykel-Sverige; Thomas "Gotland" till T-mobile. Det var här ni läste det först! Kanske. Det var väl kanske på tiden att han kom till ett lag med ambitioner, hoppas Gotlänningen kan utvecklas vidare i det ros.. magentafärgade laget. Är det någon som har några Gotlänning-historier att bjuda på? Och då menar jag inte skämt. Jag skulle ha cyklat igår men fru Ronya är lungsjuk så jag stannade hemma och höll ställningarna. Detta innebar att jag såg vueltan för första gången i år. Jag är lite avtrubbad när det gäller cykel på TV. Förr var jag manisk. Vet inte vad som är bäst eller mest hälsosamt. Idag lär jag dock ut och lufta benen en snabbis. Vill ju inte vakna på lördag morgon med gipsade ben. För vila, det är farligt! Måste polera hojen lite också så den ser snabb ut när vi på lördag kör Sverigecupavslutning på landsvägarna norr om, och i Kil. Jag har slarvat bort massa data och bilder från några backar och en tempobana som skulle upp på Finest, så nu lär jag väl ut och cykla en gång till... Om jag skulle sluta jobba så skulle jag ha mer tid. Eller nej. Tiden går ju oavsett vad man gör. Det handlar om prioriteringar. Jag har insett att jag borde sköta alla delar av min hemsida och inte bara vissa sidor. Ta till exempel Öijer-sidan där ni kan frossa i info om mig.. Mina fiskar är faktiskt döda. [ Så jag spenderar inte fritiden med dom längre... ] 070905 18:37 Igår var det backintervaller i Baggbo, jag kände mig sliten och stum från första tramptaget men slet mig upp några gånger. Det hade varit roligare om fler varit med. Och antagligen så hade det gått fortare då också. På hemvägen hade jag mjölksyraförgiftning de luxe. Benen smärtade av minsta lilla. Idag har jag pressat ur kroppen lite till. Det kändes faktiskt till en början bättre än igår. Jag började med Domartornsbacken där jag tog nytt personbästa. Efter det körde jag Serpentinvägen men då hade jag lite för trötta ben för att få någon bra tid. Så grymt syramätt. Men jag åkte hem och bytte cykel till linjehojen för att smiska ett varv på Mickes skuggarvstempo. Där trodde jag att jag skulle slå min förra tid med mycket. Men i sista, långa, grymma, backen så var jag tvärstum och stod nästan stilla efter första branten. Snittpulsen på 170 som är runt 10 slag under tröskel talade om slitna ben. Slet mig dock upp på personbästa. En dag ska jag köra den med pigga ben och pressa mig under 30 minuter. I natt ska jag jobba och imorgon ska jag köra distans. På lördag är det en kuperad sverigecupsavslutning på landsväg. Hoppas då att backarna känns lättare än under dessa dagar. 070904 15:55 Uppladdningen gick ganska bra inför Bockstensturen och jag hade ju valt att köra slut på kroppen på torsdagen. Något som några av er ifrågasatte. Hur som helst. Jag hade valt Pirahna som däck för helgen och jag tog inte med några andra däck heller. På så vis slipper man stå och fundera på plats utan det är bara att köra med det man har. Vi sov på ett av Sveriges bästa ställen ( om vi inte räknar in hotell i detta ) för övernattning. Billigt, fint, tre TV, upp till åtta pers för 650:- och tillgång till cykeltvätt. Vi sov fyra pers i stugan. Falueliten. Och i grannstugan sov Jens teamkompisar i danska Rivette. På morgonen var jag ganska laddad och väl förberedd tyckte jag. Det såg inte ut som om det hade regnat under natten som prognosen sagt. Mina däck skulle nog gå bra idag. Eller, om det var riktigt lerigt, lika dåligt som alla andras. Väl på tävlingsplatsen så uträttades behov. Jag köpte också ett par gel eftersom jag glömt mina hemma. Fick ett kalaspris för två stycken, bara 30 spänn styck... Jag värmde nog upp i en halvtimme, med hög musik i öronen och peppande tankar. Det sista jag gjorde i uppvärmningen var att köra sista 1.5 kilometern eller så. Kom till startfållan med runt fem minuter kvar. Allt bra. Av med benvärmare och långärmad tröja. Ställde mig brevid några bruna norrmän och njöt av att vänta på starten. Jag brukar vara dum och ligga långt eller längst framme på långlopp ibland. Nu skulle jag ta det lite lugnt tänkte jag och vi rullade iväg. Genom centrum gick allt bra men när vi kom ur centrala Varberg så sträcktes hela fältet ut i ett led. Jag satt nu för långt ner insåg jag. Och då hade jag ändå sagt till mina klubbkamrater dagen innan att här skulle det minsan vara ett led på klungan. Farten var tokhög och jag njöt. Kollade mätaren och vi höll hela tiden över 50 km/h där det var platt och toppade 65 i en liten nedförsbacke. Norrmän och danskar skickade på för allt dom var värda i spets på tävlingen. När vi åkte längs åkrarna på grus och traktorvägar så splittrades fältet ordentligt. Folk framför mig släppte lucka och vips så var jag i en andragrupp men jag kände ingen panik över detta. Framme i täten om ca: 10 man fanns endast två svenskar. Vi i andra gruppen jobbade ikapp när dom första backarna kom men jag tvingades ge mig i den andra lite längre backen. Vi bildade snart en liten kärngrupp som under loppet ibland hade sällskap av andra cyklister. Allt kändes kanon fram till efter runt sju mil då krafterna började ta slut. Jag och Jens delade på langare och Jens hade brutit loppet. Jag hade bara fått en flaska på grund av att Jens bröt och att ett gäng kossor blockerat vägen för dom när dom skulle åka och langa. Allt som känts så bra började ersättas med tankar om överlevnad. Med 17-18 km kvar så fick jag en flaska av Sören Bleckur, det var snällt och efterlängtat. Tyvärr låg jag redan på stort minus när jag fick den. Med 8 km kvar till mål tvingades jag släppa min grupp som gjorde upp om 7:e platsen. Med drygt 800 meter kvar så dundrar Oscar förbi mig när jag vinglar fram med ofokuserad blick. Jag blev 12:a. Först besviken eftersom jag kämpat om en 7:e plats men fått energitorsk. Men efter en stund så började jag känna mig nöjd ändå. Jag var ju trots allt 12:a i norden och åtta utav svenskarna. Jag hade ju som mål att vara topp 10 bland svenskarna och lyckades med det. Kämpade ju också i 92 av 100 km om att bli femte bästa svensk. Däcken gick grymt bra. Helt okej i lera tack vare det glesa mönstret och rullade fint. Men det jag gillade bäst med hojen i helgen var pedalerna. Eftersom det var väldigt lerigt på sina håll i skogarna så blev det några partier där vi fick springa med cyklarna och inte en gång hade jag några som helst problem med att komma i pedalen igen. Annat har det ju varit förr då jag har stampat och sparkat som en galning för att komma i pedalerna. Världsklass! Senare idag ska jag köra högskoleträningen, ryktet säger att vi ska köra intervaller i Baggbo. Vi får väl se hur många som dyker upp. Många är tydligen sjuka nu efter helgen och andra tränar ensamma. Darvell gav Hampe en till känga i röven genom att vinna Bockstensturen med 4 min och 12 sekunder. Och han gick ifrån strax innan vi gick in i 2½ mil med motvind på runt 15 m/s. Darvell borde vara i Skottland. Då skulle dom dessutom haft ett stafettlag. För nu har Kessiakoffs cykel inte kommit fram så då väljer Sverige att inte starta för dom har ingen annan herrelit där. Men jag menar, dom är på ett VM, någon där måste väl ha en cykel i Kessiakoffs storlek. Patetiskt. Läs den mycket pinsamma nyheten på www.scf.se.