Dagbok 070831 20:59 Jag hade ju "Levande" som rubrik på dagens tidigare inlägg. Tänkte ju skriva om just det men glömde visst bort... Idag hade jag nämligen förväntat mig en trött kropp och ömmande ben/knän. Trapporna på jobbet skulle bli en riktig pina. Och så vidare. Men för tusan, kroppen känns bara bra idag. Kanske lite styva lår, men inte alls mycket. Helt klart över förväntan. När det gäller däckvalet så blir det Pirajor både fram och bak. Skulle slänga på ett Bulldog air light med Stanskladd i, men allt bara krånglade. Och när jag stod där på macken och bråkade med däcket så började det hagla och sedan ösregna. Härligt med lite uppmuntrande regn när jag var frustrerad. Så i ren lathet så ska jag köra Pirajor. Dom är lätta att få på. Jag skulle kanske fixa Bulldogen fram om jag lyssnar på Darvells kloka råd eller lånar Westergrens tryckluft. Men jag är för lat. Jag har annars inte fått mycket gjort idag. Blir lätt så när jag är ensam. Latmasken angriper mig. Imorgon åker vi 8.45 och inte 9. Ju tidigare desto bättre. Efter däckmisären har jag varit gnällig, lite kinkig så där som små barn kan bli om dom har fel märke på blöjan. Före den händelsen så var jag grymt pigg och full av energi. Just nu sitter jag i långärmad tempodräkt och äter pasta. Vi ses på söndag! Missa nu inte dagens tidigare inlägg här nedanför. 070831 14:10 Egentligen skulle jag vilja uppdatera denna sida flera gånger per dag. Men jag vet inte om jag orkar med det. Eller ens om ni gör det. Hur som. Idag har jag jobbat 7-12 sedan ätit medan jag lagade mat. Äta är bra har jag hört. Resten av dagen har jag tänkt packa allt inför avresan till Varberg imorgon. Jag hade sett fram emot min första sovmorgon på evigheter men det sket sig i och med att dom andra ville åka klockan 9. Så därför ska jag packa allt idag så jag kan sova så länge som möjligt imorgon. Jag ska också tvätta cykeln och byta däck. Har funderat mycket på vilka däck jag ska ha. Det är ju långlopp så smalt och snabbt är ju vanligtvis att föredra. Men det lär visst regna på söndagen och jag tror att Varbergs bana kan bli ganska skitig då. Just nu lutar det åt Piraja bak och Bulldog fram. Python är ju fina men dom är verkligen inga däck för lera. Piraja är egentligen inte till för blöta heller men låga nabbar och ganska glest mönster gör att så mycket lera borde inte fastna. Och så är dom bra snabba på grusvägarna. Bulldog är väl egentligen för grova för långlopp men jag vill kunna svänga ibland. Jag kanske gör premiär i långärmad tempodräkt på söndag. Men av någon konstig anledning så är ärmarna för stora vid överarmarna... Vikt är viktigt. 070830 21:59 Började med 10 stycken 4-minuters på landsvägscykeln ca: 5 slag från tröskeln. Kunde inte pressa mig som jag ville. Sen bytte jag skor och hoj till skogsmoppen och körde Långa Lugnetbanan med ett gäng andra cyklister. Första 1½ timmen var benen riktigt sliriga men sen kom jag igång och såg till att farten hölls uppe. För idag skulle jag bli trött. Körde några intervaller i backar och sånt skit också bara för att plåga mig lite extra. När vi kört Långa Lugnetbanan så skarvade jag och körde 110 minuter extra. På väg hem åkte jag från Skuggarvet och över berget till Lugnet. I backen försökte jag pressa på lite men krafterna hade äntligen börjat tryta och jag kom bara upp i 165 i puls. Jag lämnade av familjen på tågstationen halv två, stack ut och cyklade strax efter två och kom hem när solen gått ner. Totalt var jag ute i över sex timmar idag. Känns fint. Har också uppdaterat Faluns Finest med lite nya backtider. 070828 06:42 Glömde att skriva några saker i den ändå allt för långa Finnmarksrapporten. Till att börja med så gjorde jag iordning en del saker dagen före. Som att ställa fram flaskor och flaskstället. Först slängde jag dom fyra flaskorna som stod i stället sedan Mörksuggan. Jag öppnade dom inte utan bara slängde dom. Det var väl dags kanske, för vem vet vad det fanns för något i dom nu.. Jag skulle ha tvättat hojen kvällen innan men hann inte. Så då tänkte jag tvätta hojen på morgonen innan vi skulle åka. Men Filip höll mig sällskap på morgonen så jag tog med mig tvättgrejer till Ludvika och cyklade till en mack och tvättade hojen där istället. Om ni vill träffa vinnaren av Finnmarksturen innan starten går nästa år så står vi i Falu CK parkerade bakom Sibylla. Sibylla har också en fin toalettspegel. ca: 1.5 * 0.5 m stor. Rakt framför en när man sitter på porslinsstolen. Där kan man tydligen bli sittandes och avnjuta utsikten. Jag försökte stöta direkt i starten, men fan, inte ens mina klubbkamrater ville släppa iväg mig. Jag gissar att alla hade en enorm respekt för mig. Jag hade anmält mig till Bockstensturen, tur att jag har koll på vad jag sysslar med.. Nu ska jag strax till jobbet. Jag måste köpa en Triss snart. Efter Söderhamn 3-dagars så var jag sliten till typ nästa fredag. På Finnmarksturen så hade jag en tanke om att gällde det inte bra placeringar så skulle jag inte slita ut mig. Ändå är jag fan fortfarande sliten. Och fet. Jag vill tillbaka till tiden då jag var vältränad och träning dagen efter tävling var genomförbart. Nä, nu måste jag väl bege mig. Ska skicka tillbaka vandringspriset från Abbastouren idag också. Det var ett lopp det. Högskoleträning i kväll. Men jag kommer inte köra ifrån någon... 070826 11:04 Oh, i förrgår hade jag prick 400 unika besökare. Känner att jag borde uppdatera oftare så att jag kan lura några att besöka sidan varje dag. Igår körde jag Finnmarksturen. Jag räknade inte med att jag skulle hinna vara i någon speciell form till den och tänkte därför inrikta mig på att det bara var bra träning. Inte en av Sveriges bästa MTB-tävlingar. Och eftersom jag inte kan stå på en startlinje utan att tänka; "tävla tävla tävla" så körde jag hård träning dagen innan. För då vet jag ju att det inte är någon idé att ta i eftersom jag ändå redan är trött. Så vi börjar med fredagens hårda träning. Jag körde en duathlon kan man säga, först MTB och sedan racer. På min MTB hade jag tänkt köra Domartornsbacken och Serpentinvägen på Lugnet. Detta för att jämföra tider från när jag körde backen elva dagar tidigare. Till saken hör att jag tidigare i veckan körde Norlingberg just för att kolla eventuell förbättring. I Norlingberg förbättrade jag bara min tid med fyra sekunder. Visserligen hade jag åtta slag lägre snittpuls också. Men jag hade hoppats på bättre tid. Nåväl, nu var det fredagens tidstester jag skrev om. Darvell hade kört grymfort i Serpentinvägen i veckan, trots att någon fällt träd över vägen så han fått hoppa av cykeln i det brantaste partiet och burit den över träden och sedan fortsatt. Ändå tog han ny rekordtid! Så nu när jag hade tänkt mig att ta en repa i den och Domartornsbacken så körde jag och Oscar Serparna för att se om träden låg kvar och det gjorde dom tyvärr. Så jag bestämde mig för att bara köra Domartornsbacken. Första delen på grus gick kontrollerat och jag tyckte att klockan hade gått sakta när jag svängde av gruset. Upp i gräsbranten och där ser jag att dom också kapat småträd och röjt sly här med som ligger på stigen. Sick-sackar dom första kvistarna, tvingas hoppa av cykeln och bära den över några ungträd. Tyvärr fastnar min bakväxel i ett utav dom så jag stannar, backar och drar loss trädet. Kollar på klockan när jag passerat alla träd och tycker att klockan måste ha gått väldigt sakta för jag har god tid på mig att hinna upp till toppen på fyra minuter som jag siktat in mig på. Väl uppe så har jag tagit 3.28 min på mig. Bara en sekund långsammare än Nilsson för 11 dagar sedan. Och 45 sekunder snabbare än vad jag själv var för 11 dagar sedan. Det var en förbättring som jag var mycket nöjd med. Micke S tjatar ofta om sin Skuggarvstempobana, och eftersom jag inte ville vara pigg på Finnmarken så tänkte jag att nu var det dags att testa den. Så hem och byta cykel till racern. Mickes bästa tid var 30.52. Jag ville gärna klå den men trodde inte att det skulle kunna gå. Jag tänkte fuska och köra med mina finhjul bara för att få lite extra fart längs den 18.9 km långa tempobanan. Tyvärr hittade jag inte ventilförlängaren så jag fick lov att köra Aksiumhjulen. Jag visste att Micke hade ett par mellantider längs banan men jag hade tyvärr inte lagt dom på minnet när jag började cykla. Jag trodde dock ha sluttiden i minnet. Jag trodde han hade kört den på 31.11 som bäst. I sista backen plockade jag ut det mesta för jag var ganska säker på att klå honom. Kom upp på 30.40.9 och trodde att jag hade fixat hans tid med 30 sekunder. Nu var det ju i själva verket 11 sekunder men det var bra nog det. Nu är jag på gång. Finnmarksturen gick länge mycket bättre än väntat. Men jag mer eller mindre sullade bort chansen till en topp 15. Och när jag fick åka runt tre mil utan att dricka något så började krafterna sina. Mitt däck började tappa luft med 2-2.5 mil kvar till mål och jag tvingade släppa iväg dom jag hade sällskap med. Jag åkte skitsakta in till mål för att behålla lite luft och slippa springa med cykeln. I mål blev jag 26:a. Jag hade i smyg lite målsättningar. Topp 50 skulle jag klara, så var det bara. Under 4½ timme vore ett bra resultat. Nu klarade jag den tiden men det var tack vare en mycket snabb bana. Trots att jag cyklade lus-sakta på slutet. Vart är alla cyklister? Förr om åren så skulle jag ha tappat mängder med placeringar på två mils fisåkning men nu tappade jag knappt tio placeringar. Illa. Och visst var det mindre publik i år än tidigare år? Eller hade alla bara gått hem när jag passerade..? Jag har i veckan också lagt in ett par nya backar och lite nya tider på Faluns Finest. Missa inte att kolla in dom. Dom nya banprofilerna har jag lagt ner mycket tid på så jag hoppas verkligen att ni gillar dom. Jag tänkte inte slita ut mig för mycket under Finnmarken för att jag skulle orka med att träna också idag. Men jag vet inte om det är jag som blivit otränad eller om Finnmarken med sina långa grusvägspartier i hög fart sliter mycket, för nog blev jag trött igår. Trots snittpuls på bara 158. En sak som slog mig var att alla hade så bråttom. Sen insåg jag att det inte var dom det var fel på utan mig. Det var väl trots allt en tävling jag cyklade? Bockstensturen nästa helg, jag har nog faktiskt glömt att anmäla mig.. Skit också. Men där hoppas jag bli bland dom tio bästa svenskarna. Egentligen hoppas jag på mer. Men det törs jag ju inte skriva här, där så många hundra människor läser det och hånar mig sedan i smyg när jag missar min högt uppsatta målsättning. 070821 15:00 Visst, helgen bjöd inte till några resultat att skriva hem om. Men, visst kände jag det som ett steg framåt. Jag kunde ju ha valt att sitta i klungan och gömma mig så länge som möjligt som så många andra. Och hoppas på att ta mig runt. Men det skulle inte kännas bra i själen. Nu vet jag att jag blev avhängd för att jag körde slut på mig. Och då har jag gjort vad jag kunnat både för mig själv och för laget. Jäkligt trist att Jens tappade från 2:a till 5:e plats i totala cupen. Men än finns stora chanser för honom att vinna hela cupen när den avslutas. Om jag minns rätt så har han 60 poäng upp till ledningen i totala cupen och en seger i avslutningen ger 150 friska pinnar. Det blev dock väldigt tydligt i Söderhamn vilket lag som är sveriges i starkaste. Och dom har ju den starkaste cyklisten, heja Lembit! Nåväl, tillbaka till fakta. Resultaten. Jag skulle låna Jockes tempohoj efter att han kört sitt tempo på fredagen, men han vurpade så jag fick köra på min linjehoj. Då bestämde jag mig för att ta det lugnt och spara krafterna till lördagens GP-lopp istället. Eftersom man med en linjehoj är chanslös mot alla med tempoutrustning. Sagt och gjort, jag blev sist av dom 63 startande. På lördagens GP-lopp var jag faktiskt lite orolig för att bli avhängd ganska omgående men jag klarade av dom inledande varven som brukar vara ganska kritiska. Gjorde ett par kortare insatser längst fram i tävlingen också, det var allt jag orkade med. Farten var aldrig för hög men eftersom det var en månad sedan jag tävlade senast så saknades en del i benen och jag började mattas. Tävlingen pågick i en timme plus 3 varv om runt två till två och en halv minut. När vi tävlat i nästan 55 minuter så tvingades jag släppa kontakten tillsammans med fyra andra. Jag gjorde det tyvärr utan att riktigt ge allt mot slutet men tröttheten hade satt sig i huvudet på mig. Vi rullade runt dom sista varven och jag blev sist av dom som inte blev varvade, alltså 53:a. 10 man hade släppt före mig och blivit varvade. Lördagens linje, här var jag bara inställt på hårt arbete och jag körde efter bästa förmåga, slet som ett djur ibland. På en vanlig cuptävling där det är drygt 100 startande så kan jag göra något hårt jobb längst framme och sedan falla tillbaka lite i klungan. Men i Söderhamn var vi bara runt 60 startande för det här landet har så många trötta cyklister som inte orkar tävla en hel säsong. Så nu var det nära att jag ramlade rakt igenom och ut ur klungan ett par gånger om i tävlingen. Till exempel när vi desperat försökte hålla ner avståndet till utbrytarna och i ett motlut så attackerade Jens och Jonas, då hade jag trampat livet ur mig in till backen, där stötte dom och jag rasade. Då hade jag ju bara ca: 50 pers att falla tillbaka på, stum som ett tegelhus i ett motlut. Inte lätt! Men jag slet mig kvar. Lite ironiskt så ramlade jag ur klungan efter att ha hjälpt en lagkamrat att inte falla ur. Han kom som ett sänke genom fältet och jag knuffade på honom lite fart för att han skulle växla tempo. 100 meter senare så var jag borta. Haha. Men han hade nog mer att ge än mig i fältet ändå så att jag offrade mig själv var nog bra för laget men också för honom givetvis. I 73 kilometer av 150 tävlade jag på söndagens linjelopp. Snittpulsen på 170 (max på ca:200) visade att jag hade tagit i, för banan var ganska lätt. Maxpulsen under loppet på 198 visade att jag gett allt. Så hög puls har jag inte sett på ett par säsonger.. Fågelhjärta. Nåväl, jag är mycket nöjd med min egen insats under helgen. Nu är jag på rätt väg. Jens laddar inför tempoloppet där han överraskade dom flesta genom att bli femma. På årets första tempopass, första gången han satt på den lånade cykeln med för hög sadel. Jens laddar inför linjeloppet. Tempodräkt. Vi fattar fortfarande inte vad som gick fel. I kväll ska jag träna med högskolan, hoppas jag blir riktigt slaktad igen. Men passa er, om någon vecka ska jag köra slut på Dig! 070816 23:48 Idag skulle jag vara ute i tre och en halv timme men kom hem efter sex timmar. Så kan det gå. Imorgon åker jag till Söderhamn för att förnedras. Jag är ju sveriges kanske näst sämsta elitcyklist just nu. Hänger jag med klungan borde jag få medalj, eller så borde alla andra få spöstraff. Idag bakade jag in några berg på turen och någon ny backe kommer upp på Faluns Finest, troligtvis efter helgen då jag inte hinner nu och verkligen inte imorgon. Imorgon ska vi köra tempo, så mycket vet jag. Och att det är 14 kilometer. Tills i förmiddags trodde jag att vi skulle köra fyra etapper med en prolog imorgon. Men så var det alltså inte. Jag brukar ha bra koll på tävlingarna jag ska köra men så inte fallet nu alltså. Idag var jag uppe på Flyberget, en tråkig backe upp till toppen men tornet var ju rätt skoj. När jag kom upp så låg dock molnen lågt så jag såg inget men eftersom det blåste ganska mycket så skingrades dom snart och jag fick se utsikten. Jag har ju sagt hela tiden att min cykel känns lite liten.. Äntä fint hännä? Micke Salomonssons favorittrappa. 070815 22:08 Jag är så jävla usel så det finns inte. Nu har jag jobbat två nätter och sovit för en natt. Ligger efter en hel del med sömnen så idag har jag bara varit trött och sur. Tränade ju med dom tuffa idag också och det var kanske dumt. Hade jag tränat själv hade jag nog kunnat fokusera mer på vad jag skulle göra och gjort det. Nu blev jag bara mentalt förstörd. Jag ligger nu 30-35 slag över Darvell i puls när vi tränar tillsammans. Normalt ligger jag kanske 10 slag över honom. Hjärtat får bra träning nu med utvilade, klena och feta ben. Fet och klen. Mitt självförtroende är på topp idag som ni kanske hör. Jag gjorde en halv Dahlin idag och avbröt lite plötsligt passet. Ville köra ur frustrationen ur kroppen och kom på att jag skulle nog behövt sparring från grabbarna, så jag tog en genväg och jag fick sällskap i Norlingberg. Där skulle jag lämna min frustration och sedan åka hem och låta dom fortsätta med Långa Lugnet-nötandet. Jag och Darvell lämnade Oscar bakom oss som ett tappat godispapper i backen, men Darvell satt bara och myste lite på mitt hjul. Allt medan jag slet livet ur mig. Efteråt så berättade han om att han hade haft 162 i puls på ett parti där han passerade mig. Han undrade varför jag inte hängde på men jag förklarade att jag hade haft 193 i puls då, och inte kunde öka mer.. Vilken kalasform jag är i. Darvell vet ni ju vem det är, Svenska mästarn, och han körde Domartornsbacken fyra dagar innan just Långlopps-SM i år. Vi vet ju hur det gick. Och tiden i backen visar vilken fin form han var i. För Mikael Salomonsson är ingen dålig kille i backar. Darvells tid kommer nog stå sig länge, länge. Klicka här för att se tiderna i Domartornsbacken. Jag lade också in min tid från Norlingberg idag och skrev in maxlutningen på backen. Har en ny temposträcka att lägga in på Faluns Finest och också en till stig, men det får bli en annan dag för nu går tändstickorna som håller upp ögonlocken snart av. Godnatt. 070814 natt Jobbar natt och är grymt trött. Har uppdaterat Faluns Finest med en stig och några backtider från Micke S som utklassar alla mina tider. Idag har jag motstått frestelsen att träna, fem dagar i rad fick räcka. Men det var svårt att låta bli idag, som tur var så skulle vi hälsa på min syster annars hade jag nog setat någon timme på sadeln. Imorgon skall visst "dom tuffa" köra distans vid halv fyra. Kanske jag ska dit och ställa av dom.. Oscar är ju inte så snabb, så det som filmades i söndags fanns tillgängligt först idag. Kika in här för att kolla in filmen. 070813 23:58.4 Igår blev det fem timmar med Oscar. Vissa stigar vi provade var fina andra inte. Allt är som vanligt alltså. Jag klarade av runt fem timmar trots att Oscar nu är betydligt starkare än mig. Energin och uthålligheten har jag. Men det saknas några växlar... Trots att jag idag tränade för femte dagen i rad så fanns det gott om energi i benen. Körde backintervaller med Mattias Nilsson på Lugnet. I en av intervallerna klantade sig Mattias och jag fick "tätkänning" och jagade upp pulsen i lagom höga 195, fem slag från max alltså. Skönt att bränna ur kroppen igen. Efterlängtat. Idag fick jag veta hur dålig jag är också. Backar som brukar ta runt 3 minuter tog nu drygt 4 minuter. Det är ganska stor skillnad tycker jag. Det kan bara bli bättre. Jag har nu denna kväll gjort iordning en ny avdelning här på hemsidan som jag just nu kallar Faluns Finest. Här ska jag samla stigtips, intervalltider, tempobanor och backar och sådant. Eftersom jag inte skriver någon ordentlig träningsdagbok så har jag inte heller riktig koll på alla tider, genom denna sida kan jag kolla tillbaka och jämföra. Min tanke är att också ni vill ha med era tider så ni kan jämföra. Med er själv eller andra. För ni vet väl att livet är en tävling? Jag har lagt upp lite egna tider i backar och Mickes Skuggarvstempo finns också med. Denna sida kommer jag fylla på allt eftersom med nya backar, banor, stigar, vägar och sån skit. Jag vet inte hur jag gör med morgondagen. Kroppen och hjärtat skriker efter mer cykling men något inom mig säger att det är dags att vila. Men vi vet ju alla att vila, det är farliga grejer. Och kroppen har ju fortfarande så mycket energi. Om ni inte förstod det så körde Herr Nilsson skiten ur mig idag. Det enda jag kan trösta mig med är att jag körde om honom utför i serparna, och han försökte faktiskt hålla mig bakom sig. Men när jag passerat mumlade han något om ett VM som var snart. Den ursäkten hade jag inte hört förut när jag kört om någon faktiskt. Spana nu in Faluns Finest och kom med kritik. 070811 sent.. Ny tid, ny stig. Igår cyklade jag på stigar, vägar, skogsvägar och berg som jag aldrig tidigare cyklat på. På så sätt är MTB ett oslagbart träningsredskap. Man kommer långt och kan ta sig fram nästan var som helst. Landsvägscykling är ju också grymt skoj men den hojen har ju sina begränsningar minst sagt. Det ösregnade när jag gav mig ut men vad gör det? Jag kan ju träna igen. Trodde jag skulle klara av max tre timmar men jag kom hem efter runt fem timmar. Shit pommes. Kanske var det sportdrycken från Maximize som hjälpte mig? Hehe. Efter tre och en halv veckas sjukdom så klarade jag alltså fem timmar på andra dagen som jag cyklade. Kändes grymt bra och gav mig hopp om att kunna vara hyfsad ganska snart. Asfalten längs Varpan mellan Stennäset och Bergsgården ( Bärsgårn säger vi här i Falun ) är ny, svart och slät. I ösregnet kunde jag se mig själv där nere på asfalten och tänkte att det kunde bli en bra bild. Men det var lite svårt att fota med tänderna så det blev ingen riktigt bra bild. Jag cyklade till Grycksbo och sedan ut på den banvallen som jag brukade älska. Sen körde jag den dag ut och dag in när jag utforskade terrängen kring Sågmyra 25 km från Falun. Två timmar banvall per dag kan bli ganska trist till slut. Så nu är Banvallen lite som en gammal sönderspelad hitlåt, bra men jag är ganska trött på den. Jag tog mig uppför ett par berg och sedan var jag där, på 460.5 m.ö.h. Falun ligger på runt 110 m.ö.h. så det kändes rätt fint. Utsikt över Siljan också. Stigen går rakt över berget men jag har aldrig åkt den förut för inledningen på stigen ser så kass ut. Eller den är kass. Men jag hade bestämt mig för att prova den några hundra meter och se vad som händer. Härligt med klättringar som tar några minuter. Vägen ner var stigen snäppet bättre än stigen på väg upp. Men ändå ingen femma. Siljan i sikte! Denna väg kom jag upp, till toppen av Knytberget. Jag hittade en mysig cykelväg också som jag faktiskt inte provade, något måste jag ju spara till kommande turer. Denna riktigt fina stig hittade jag också, den ska jag nog cykla imorgon i jakt på nya jaktmarker. Har hittat lite fint skit som måste utforskas och denna pärla råkar ligga på väg ut dit. Idag cyklade jag med Oscar, vi körde lite Långa Lugnet och jag ville mäta några backar. Så vi körde Domartornsbacken och Serparna vid Lugnet samt Norlingberg. Domartornsbacken visar upp fina 18.7% i lutning. I snitt. Oscar filmade Törnbergs väg också. Jag tog några bilder även idag men det är för sent för att jag ska orka fixa med dom nu. Inget att se ändå, jag har ju bara massa bilder på skog som Ronya säger. Hehe. Vågen har visat väldigt mycket senaste veckan tycker jag. Får hoppas att träningen nu kan skala bort lite från min kropp. Käkade kebabpizza hos Oscar och maria idag med frugan och Fille. Vi såg på film och sån skit så därför har klockan blivit sent. Filip sover och sover och sover. Fast han vaknade ganska mycket när vi skulle hem så jag fick jobba lite för att söva stackarn sedan. När han hade druckit all välling som han bara orkade och jag vaggade honom i famnen så kluckade det från hans mage. Det är så härligt att vara pappa. 070809 23:58.3 Jorå så att. Idag har jag känt vinden i håret igen. Vilket förstås inte var allt för trevligt då det var håret på benen som kände fartvinden när jag flög fram i skog och mark. Eller flög och flög, kollade jag pulsen såg det ut som om jag cyklade snabbt men kollade jag hastighetsmätaren så hade jag precis styrfart. Skönt att cykla igen, fast jag känner mig inte 108%, men det kommer nog. Imorgon när (om) jag vaknar vet jag om jag kan träna eller om jag är döende. 28 grader i skuggan och nästan konstant solsken var inte fy skam. Om jag kan hålla igång med träningen så är jag nog på gång till mitten av september typ. Ni förstår ju själva att detta blir min sämsta säsong någonsin. Inte för att jag har haft en dålig kapacitet utan för att jag har haft en drös med motgångar. Nu måste jag ta någon seger innan lucia för att rädda ansiktet lite. Kul att få ett gäng sponsorer inför året och ladda järnet för att allt bara skulle gå på skit. Jag cyklade i knappa två timmar men energin räckte i en och en halv timme ungefär. Kom hem och skakade, haha. Nästan som ett riktigt träningspass alltså. Jag hade ju ambitionen att ta det lugnt men med ben som fått vila i 3½ vecka så gick det inte att hålla igen. Jag körde stora delar av Långa Lugnets bana. Långa Lugnet går passande nog i mitten av september. Alltså ungefär då som jag kommer vara i okej slag igen.. Jag på en cykel. Och jo, bilden är faktiskt tagen idag! Törnbergs väg är bara grym. Töööörn, töööörn, tööööörn, tööööööööööööööööörn. Tööööööööööööööööööööööörn! Långa Lugnets stenigaste stig, som tur är så är den inte så lång. Skrammel. Benen gör ont, skönt att vara tillbaka i sadeln igen. Dags att sova sig snabb. 070808 12:27 Hejsan, Inte tusan tränar jag idag heller. Jag börjar ge upp det här med att träna, ska bli proffessionell gnällapa istället. Sitta här och tycka synd om mig 24 timmar om dygnet. Det börjar jag ju bli bra på nu. Jag kommer därför inte säga när jag ska träna nästa gång. Igår lade jag upp fin info om Isidor Törnberg och Törnbergs väg på www.langalugnet.info. L som i Emily sa Emily igår, då kontrade Ronya med J som i hjärta. Haha, det är mina tjejer det. Igår var vi på stranden två gånger. Första gången i sällskap med Jens och Emelie och andra gången så ville Emily bada så hon ringde Oscar som var badsugen och frågade om han ville bada med henne. Haha. Så han kom hit och hämtade henne så gick dom och badade en stund medan Filip sussade här hemma. När han sedan vaknat så gick vi andra också till playan. Filip gillar också att vara på stranden. Blöjor på huvudet är kul ( tycker jag ), här pratar Filip med Jens i telefonen. En lite bättre blöjmössebild. Här är Emily och Oscar på väg ut till flytbryggan, tur att Oscar gillar iskallt vatten, så Emily kan simma med någon, för det gör inte jag. Det är väl inte bara jag som redan nu ser fram emot den hårda vinterträningen? Nästa år, då jävlar. 070806 21:57 Igår kom mina lukt och smaksinnen tillbaka. Därför trodde jag att jag kanske skulle kunna träna idag eller i alla fall imorgon. Idag tror jag att jag kanske kan träna imorgon men i alla fall på onsdag. Vi får väl se om jag kör sverigecupen i helgen. Vore ju kul om jag satt på en cykel innan start... Fyfan, jag har sedan flera dagar tänkt ut vilken vända jag ska cykla när jag blir frisk. Så nu kör jag den någon gång per dag i huvudet. Visualisering kallas det och jag kommer därför flyga fram när jag väl ska köra rundan. För visualisering ska tydligen vara bra om man vill vara snabb. Mental träning, ni vet. Haha. MTB blir det iaf på comebackturen. Smutsen från Rättviks travbana sitter kvar på hojen än och bromsskivan bak är fortfarande inte bytt mot en rak [ rim ]. Snart börjar cyclocross-säsongen, dags att börja träna. Nästa år tänker jag nog kanske banne mig eventuellt möjligen åka kolfiberfälgar och tubdäck på min MTB. Just det! Jag vill jag vill jag vill cykla. 070804 11.59 Sovmorgon. Hur skönt som helst, har inte sovit ut på många dagar men idag fick jag chansen. Sov till för en halvtimme sedan. När jag vaknade kände jag mig frisk, igen. Varje morgon tror jag att jag är frisk när jag vaknar. Lite snorig och med en konstig känsla i halsen. Men det är en sådan där känsla som brukar gå över efter frukost, ni vet? Men skiten går inte över efter frukost utan istället börjar hostattackerna efter ett tag. Igår kände jag lukter under en minut eller så för första gången på en tråkig evighet. Jag hann med att känna Filips strumpor, Filips kissiga blöja och Filips katrinplommonpuré. Sen gick det över och luktsinnet försvann igen. Grapparna tävlar i Vårgårda idag. Jag skulle också vilja tävla där. Läste på cyclesports hemsida att dom skulle ha liveuppdatering men efter över 40 minuters tävlande så stod det bara "11.00 - Loppet startar.". Men nu har det dykt upp något nytt...: "11.45- 7 cyklister har en lucka på över 3 minuter. Lucas Persson och Magnus Darvell är de två svenskarna i utbrytningen." Den där Darvell är ju i hyfsat slag nu alltså. Att han också är snabb idag beror nog på att han lånade mina skor och pedaler igår. I fjol lånade han mina hjul på landsvägs-SM och blev tolva trots magproblem och en heldag i utbrytning. Mina grejer är grejen. Solen skiner och det är runt 23 grader. Vilket skitväder. Här sitter jag inne och hostar istället för att plåga kroppen i 6-7 timmar. Eller kör backintervaller i Lugnet-terrängen. Eller tempointervaller längs varpan. Eller någon utav mina 3-4 grymt fina långloppsbanor. Eller kör ett hårt lagtempo. Eller sliter livet ut mig i någon asfalterad backe med likasinnade. Jo, jag säger då det. Föresten så behöver Sverige ett riktigt etapplopp på MTB. Borlänge tour i all ära, men jag skulle vilja se fler och längre etapper. Hela borlänge tour är ju över på några få timmar. Säg en vecka, eller iaf fem dagar. Kanske någon kortare etapp men sedan ska det bara vara långa etapper. Som dom har utomlands. Det krävs ju en redig organisation för detta men om 15 år eller sådant så ser ni nog en liknande tävling med mig som tävlingsledare. Om inget hänt före dess. Hela etapploppet skulle ju kunna ha en och samma stad som utgångspunkt men det blir lite trist kanske. Att åka från punkt A till B och få uppleva hur landskapet förändras är nog en lite större upplevelse. Typ dalarna runt a la Dalaturen på landsväg. Det finns ju bra långloppsterräng runt om här i länet. Äsch, det kanske bara är jag som vill åka etapplopp på MTB, får väl bege mig utomlands och köra något istället då. En vän till svärmor är på besök, liksom svärmor. Och den vännen har tagit med en hel kasse med grejer för mina framtida sår. Ryktet går alltså. Ibland får jag mejl från någon som besöker sidan. Och när grabbarna var i Åsarna så hade dom tydligen träffat några som brukade läsa på min sida och tyckte att jag hade mycket otur. Det är kul att ni bemödar ni er med att läsa. Nu ska jag ta Filip och kolla kartan över dalarna och planera Le tour de Öijer. 070803 06:45 Fan, Magnus Darvell har gått och skaffat hemsida så här på ålderns höst. Att han är en grym webdesigner hoppas jag att ni inte missar. Killen har talang! Om jag ska låtsas vara allvarlig så blev jag faktiskt positivt överraskad över hur pass bra ( och mycket ) han skrev. Kul att ha en till sida att läsa på. www.Darvell.se. Men om ni känner att ni är så dåliga och allt är pest så är läsningen inte så uppmuntrande i hans dagbok. Det står bara SM-guld här, SM-silver där, klantade mig och blev tvåa på långlopp och sådant där. Men jag är inte bitter. Dom cyklistsidor jag besöker oftast är dom norrlänska cyklisternas hemsidor. Flera gånger per dag är jag inne där och snokar. Dom skriver bra och har en skön distans till det mesta tycker jag. Dom uppdaterar ofta också vilket givetvis hjälper till när jag funderar på vilka sidor jag ska besöka. Svärordet i början på detta inlägg är norrlandsinspirerat. Jag lovar att jag ska få tummen ur och uppdatera min länksida innan denna vecka är över. För jag har hittat ett helt gäng nya cyklistsidor. Sitter uppe och har käkat ännu en smaklös frukost.. Igår när jag åt på McDonalds, jo också cyklister äter där ibland, så åt jag saltgurkan bara för att visa att smaksinnet är helt borta. För saltgurka är ju så vidrigt äckligt. Och tänk att när det är långlopp i MTB så står dom där, vuxna karlar äter saltgurka i depåerna som om det vore smågodis. Fy fan. Igår pratade jag med farbror doktorn igen och fick anitibiotika utskriven, så nu hoppas jag att jag blir frisk snart. Känner mig redan bättre, faktiskt. Anledningen till att jag är uppe så här sjukt tidigt är för att jag ska till jobbet. Jag har tröttnat något enormt på mitt jobb, kanske är det bara en svacka men just nu är jobbet en riktig tråkpina. Men det är ju kul att spela Pinball där. Jag har ett rekord på över 13 miljoner poäng nu. Det klår du inte i första taget.. Dags att hitta en annan inkomstkälla känns det som. Nä, fy fan. Här har jag inte tid att sitta längre, hejdå.