Dagbok 070730 10:57 Jag har idag kommit på att jag är bäst. Jag har bara haft otur.. Men egentligen är jag alltså bäst och borde vinna tävlingar bara jag får vara frisk och hel ett tag. Idag har jag för första gången på en evighet känt att något hänt i min hals, jag kanske håller på att bli bättre nu? Det vore verkligen på tiden. För även om jag är bäst så blir jag ju precis som alla andra svag av att vila. Vila är farligt. Ronya påpekade för ett par dagar sedan att mina muskler förtvinar. Snart har jag inga ben kvar om jag inte får ge mig ut och köra skiten ur mig igen. Om jag blir frisk riktigt snart så kan jag kanske bli hyfsat bra till Finnmarksturen om knappt fyra veckor. Bra kan jag nog bli till septembers tävlingar. Och nu är ju alla cyklister verkligen trötta cyklister. Tävlat hårt hela säsongen och känner sig både fysiskt och mentalt slitna. För mig känns det som om säsongspremiären skall ske snart. Lite fel kanske.. Men så motiverad jag kommer vara för höstens race. Det tråkigaste med denna evighetsförkylning är att jag sedan 7-10 dagar tillbaka inte känner någon lukt eller smak. Visst har det också sina fördelar, som när det gäller röklukt, bebisbajs, hostmedicin, och annat med hemsk lukt eller smak. Men att inte känna Filips lukt är riktigt trist, likaså att inte kunna njuta av mat. Å andra sidan så äter jag inte för nöjes skull nu utan bara för att jag måste. Allt smakar ju lika. Bara olika konsistens, riktigt jävla tråkigt efter ett tag. Någon dag gick ju bra men nu vill jag känna lukter och smaker igen. I förrgår åkte vi runt till olika platser i Falun med min mamma och hennes sambo. När kvinnorna och Lasse skulle in till en loppis en sväng så stannade Filip och jag i bilen och han somnade snart. Tyvärr råkade jag nysa då och detta gav honom ett chockartat uppvaknande och stackarn blev för ett par minuter otröstlig. Filip är så söt när han blir ledsen. In med underläppen och gör söta ljud. Låter ungefär så här; mmmpff. Tårar får han ibland också, stackarn. 070729 13:02 Idag tävlar MTB-cyklisterna i Åsarna. Första gången som den nya föreningen arrangerar tävling. Lite barnsjukdomar är väl att vänta men jag får höra med grabbarna om hur det var där. Dom har nog gått i mål nu för loppet mätte 70 km och dom startade kl.10. Fast jag har inte fått någon sms-rapport än. Svagt av dom. Jag är hemma och hostar, blir inte bättre. Hostan blir snarare sämre. I startlistan hittar man fortfarande Oscar som ensam damjunior. Kommer ni ihåg talangen Gozzi? Han startar också. Liksom tre vassa Letter, undrar hur dom placerar sig. En av dom var nia på Långa Lugnet när det var världscup så fart finns då. En ni inte hittar i startlistan är mig. Trots att jag är anmäld... Idag avslutas den tätaste touren någonsin. Cadel Evans skulle kunna attackera på spurtpris och i slutet och stjäla bonussekunder, i teorin. Men jag vet inte. Cadel Evans är ingen som jag kopplar med attacker. Nästan mer troligt att Leipheimer stjäl sekunder på Evans. Nu pratar jag med Darvell. Han hade gått över styret i ett lerhål när han var solo efter typ halva loppet. Då pajade han bakväxeln så han kunde använda alla utom dom två tyngsta växlarna. Han ska alltid vara så tuff. En Lett vann före Darvell, Jens och Bleckur. Max blev femma och Daniel sexa. Nu ska jag gå och ta hand om Filip som vaknat. 070724 22:44 Att ha protourcyklister som förebilder är slöseri. Dom som dopar sig nu och i framtiden borde vara rädda, jag skulle inte bli förvånad ifall någon besviken fanatiker någonstans tar till våld i sin besvikelse. Minns ni han som gjorde självmål i fotbolls-VM -94 och blev skjuten när han kom till hemlandet. Det här med att dopa sig är värre. Jag har hejat på den där Babyblå fuskaren i flera års tid. Vilken kille liksom. Attacken på tourens sista etapp minns ni väl alla? Pang på bara. Kommer han inte loss första gången så stöter han tills han kommer loss. Nu är jag bara tom. Imorgon är det en sådan där dag som jag har sett fram emot länge, en av tourens tuffaste och TV-sändning hela dagen. Det skulle bli så härligt med ett lyriskt radarpar och en lång dag i soffan. Men hur kul är det egentligen att titta på spektaklet nu liksom. Vilka puckade idioter det finns. Om jag vore Vacchi så skulle jag sitta och hålla käft under hela sändningen i ren protest. Jag läste föresten att orientering skulle börja testa bloddoping, det var väl inte en dag försent? Kanske var det första gången i Sverige i och för sig, vad vet jag? Att cykelsporten är den som kämpar hårdast mot doping ger också att det är den som drabbast hårdast i media. För svensk media är ju också ett gäng puckade idioter. Men nu är dom nog nöjda, nu får dom något att skriva om och fylla ut tv-sändningarna med. Dagens konspirationsteori: Det är TV och kvällstidningar som betalar cyklisternas doping så dom ska ha råd. Sen åker dom fast någon gång och media tjänar pengar på skandalen. Eller så betalar dom bara laboratorierna för att dom ska blanda ihop lite och tillsätta något. Laboratorier behöver ju alltid pengar och dom verkar inte alltid ha huvudet med sig med tanke på allt sull som brukar ske med testerna. Vi drar ett streck här. Idag kände jag mig lite bättre, första gången jag har den känslan sedan i torsdags. När jag vaknade i morse så var näsans funktion nästan helt återställd. Den var brukbar. Halva min skalle kändes lättare också och nu rinner allt skit som tidigare nästan sprängt skallen ur. Härligt. Jag har haft lock för öronen så fylld som min skalle har varit men nu är locken borta. Det slemmiga gula är nu lättflytande och klart. Så nu vet ni det också. Blir nog inte att cykla heller imorgon dock. Så bra känner jag mig inte. Imorgon blir min 10:e dag utan att cykla. Galet. Igår lade jag upp Långa Lugnets sida som jag hade finslipat lite på igår. Jag kan inte göra flashiga, coola sidor. Men väl enkla och lättnavigerade. Hoppas jag. www.langalugnet.info är adressen. Besök den och anmäl er. Nu. Och ni som inte redan har köpt en cyclocross, gör det nu. För ni vet hur lång tid det tar om ni beställer en hoj. Säsongen är snart här. Idag har min härliga familj kommit hem. Filip hade växt en halvmeter. Ronya och Filip var trötta och Emily pigg, allt som vanligt. Härligt. Jag och Emily har lekt lite i kväll, Filip sover nu stackarn. Ronya sitter vid TV'n och äter. Jag ska hungerstrejka tills dopingen är bortrensad från idrotten. Det är fantastiskt hur kroppen fungerar. När jag tränar som vanligt behöver jag äta ofta och mycket. Nu känns det som jag skulle kunna klara mig en hel dag på frukost. Kanske kollar jag lite cyclocross imorgon istället för det där andra. För galna belgare som kör skiten ur sig i ur och skur dopar väl sig inte? 070722 17:53 Nu har jag kollat på touren och hejat på MTB och cyclocrosscyklister. Håll lite koll på Gadret dom närmsta dagarna. Cadel Evans håller stilen och klappar igenom när framgången är nära. Rasmussen gjorde vad han skulle och skapade tid till dom farligaste konkurenterna. Vacchi sa att Gadret skulle få ge sig redan i första backens inledning. Men han körde om cyklist efter cyklist och hängde med täten över första krönet och blev 20:e i mål. Touren är rolig att titta på i år. Jag har föresten kommit på vad som hänt i Rasmussenhistorien. Han har ju missat ett par out of competitiontest och får därför inte köra VM eller OS för danmark. Han siktade ju på OS i MTB nästa år. Så här har det gått till; Rabobank som Rasmussen kör för gillar inte att han säger att han ska satsa på MTB. Eftersom Rabobank skickar in papper till förbunden om vart Rasmussen skall befinna sig så skriver dom lite fel och därför missar Rasmussen två test. Han blir inte avstängd för det men någon som känner Rabobankledningen tipsar danska förbundet om att stänga av Rasmussen från landslaget. Danska förbundet vill visa att dom ligger långt fram i antidopingarbetet och stänger av Rasmussen eftersom dom misstänker att han missat testen avsiktligt. Och Rabobank får behålla sin klättervillige dansk på asfalten. Så nu vet ni hur det gått till. Vino är slut som artist. Jag med. Fortfarande ingen förbättring. Jag räknar dock med att vara frisk innan julis slut och att komma i hyfsat slag igen innan augusti är slut. Förutsatt att jag inte vurpar sönder mig eller blir sjuk igen då alltså. I början av säsongen tänkte jag säsongen är lång, men nu är den faktiskt snart slut. Svenska cykelsajter som ska följa svensk cykel gör ett uselt jobb med att följa mtb-sm. Lite trist faktiskt. Missnöjet är stort hos många och det finns tydligen ett helt gäng cykelintresserade som vill se eller göra något nytt. Tänk om alla skulle slå ihop sina krafter och göra en bra sida. Det vore något det. Jag skulle vilja men har inte kraft eller tid till det. Min passion till sporten säger att jag ska göra något men jag gör så mycket annat redan så tid för något så stort projekt finns nog tyvärr inte. Inte så länge jag har ett jobb iaf. Nä, nu ska jag engagera mig vidare i olika uppgifter i svensk cykel. 070720 20:13 Jag hade inte tänkt uppdatera hemsidan före jag hade tränat igen. Men jag har lika dålig disciplin på detta som med mycket annat tydligen. Nu känner jag iaf att jag har något att skriva om och jag måste ju underhålla er stackare som ändå besöker sidan. Anledningen till att jag inte cyklat sedan mörksuggan är att jag är förkyld. Så när alla glada cyklister kör MTB-SM så sitter jag hemma och har kul. Mycket roligare än vad dom säkert har. För tävla är ju jobbigt. Och svettigt. Och man blir smutsig. Ja, ni förstår. Jag har väldigt kul här hemma, det är nästan så jag växer fast i soffan så roligt som jag har det.. För en vecka sedan ungefär så fick jag en ny, vit och väldigt fin SLR-sadel. Idag drog jag ur tummen och monterade den på min landsvägscykel också. Den var 88 gram lättare än min förra sadel. Nu kanske vissa av er tycker att det är en onödig uppgradering på bara 88 gram. Men nu när jag skriver att cykeln väger 6.80 kilogram så förstår ni säkert hur perfekt den viktminskningen var. Internationella cykelförbundet säger att cyklar inte får väga mindre än 6.8 kg och nu väger min hoj precis så mycket som den ska. Frågan är bara hur jag ska få ner min MTB till den vikten... I förrgår så började Filip gå runt lite i sin gåstol. Tidigare har han förflyttat sig, men utan att kunna kontrollera vart han ska. Skuttat runt lite tills det tagit stopp och då stått kvar där till att vi har flyttat på honom igen. Men nu börjar det likna något. Igår när vi satt och åt frukost så gick Filip ut till hallen. Ronya ropade plötsligt därifrån att jag skulle komma dit snabbt. Och där stod han. Från skohyllan hade han plockat ner min ena cykelsko och hade sugit på spännet när Ronya såg honom. Jag blev självklart väldigt stolt över grabben, men Ronya sa att det tydligen var äckligt att suga på spännet? Det känns bra i en cykelpappas hjärta att sonen vill ha egna cykelskor redan vid 5 månaders ålder. Idag har jag haft mycket tråkigt. Jag kollar gamla cyclocrosstävlingar, kollar touren och kollar lite mer crosstävlingar. Försöker prata med folk på msn men ingen är där så väldigt länge. Lite nytta gör jag också mellan varven faktiskt. Fixar och donar med lite småsaker som jag har att göra. Men mest tråkar jag bara. Idag tänkte jag kolla läget inför Åsarna Challenge, den nya deltävlingen i långloppscupen. Såg tyvärr att jag inte stod bland dom anmälda trots att jag ska ha blivit anmäld.. Räknade ihop alla anmälningar också och kom upp i 169! Det är faktiskt skitlite, så går det när man arrangerar tävlingar norr om Siljan tyvärr. Deras hemsida borde förbättras också. Alla långloppscupdeltävlingar har ganska bra hemsidor. Dom har en liten gömd sida på sin sida där man kan anmäla sig, se vilka som är anmälda och läsa en inbjudan i PDF-format. Lite snålt på hemsidefronten alltså. Nåväl, när jag sitter där och kollar så får jag mig dagens skratt. Något som fick mig att bli lite piggare och gladare. Kolla gärna deras startlista genom att klicka HÄR, scrolla ner och kolla vem som ställer upp i damjuniorklassen. Haha. Jag tror hon skulle vinna även om hon anmälde sig i damelit faktiskt. Om Åsarna, mot förmodan har ändrat startlistan så har jag sparat en bild på spektaklet. Kan ju vara kul att se vid senare tillfälle också tänkte jag. Den bilden ser ni om ni klickar HÄR Så där ja. Då har ni lite koll på läget igen och jag hör väl av mig någon gång snart igen. Så ni inte ska behöva längta så fruktansvärt mycket. 070715 23:30 I fredags körde jag GP-lopp i Kopparberg. Stack inte helt otippat redan på första varvet och körde solo i typ två varv, hann då med att ta första spurtpriset. Sedan kom klubbkompis Hendrik Sjölund ikapp med Christofer Stevenson, vi kuskade runt några varv innan Papp och en Valhallcyklist anslöt. Jag försökte ge mig på några fler spurtpriser men hade väl inte riktigt krutet i kroppen för att utmana på riktigt. Gruppen var lite ojämn och spurtpriserna som duggade tätt kostade mycket krafter. Hade vi samarbetat hela vägen hade det nog kunnat hålla till mål. Men efter runt 35 minuter delades gruppen och jag var loss en stund med Papp. Vi spurtade på det 7:e spurtpriset som jag lyckades ta och sedan körde jag vidare ensam. Höll undan ett varv eller så och efter knappt 40 minuter var jag inhämtad. Strax därefter stack fyra killar där Steve och Sjölund åter var med. Denna gång tillsammans med Darvell och en Hymercyklist. Darvell attackerade och gick solo dom sista 9 av 29 varven och vann betryggande. Steve blev tvåa och Sjölund trea. Jag klämde in ett par attacker när vi gick ut på dom sista tre varven men var bra stum. På slutet kom tre man loss och klungan spurtade om en 8:e plats. Jag blev nummer 13 på fredagen den 13:e bland dom 21 herrar som tog sig i mål. Jag och tur går ju hand i hand i år.. Mörksuggejakten 15/7 Henrik Öijer Falu CK DNF. Eftersom jag bröt loppet så lottade jag ut fristarten till Finnmarksturen och den vann Ove Rahm, grattis! Magnus Darvell blev Svensk mästare i långlopp, grattis också till dig. Jens Westergren blev tvåa och Fredrik Ericsson trea. 070712 23:50 Orkar egentligen inte skriva något, men offrar mig helhjärtat för er skull. Idag var jag ut och rullade med MTB-hojen. Skulle kännas bra nu inför helgen hade jag tänkt, men jag åkte runt som en fjantig pingpongboll mellan stenarna och dundrade av stigen i full fart några gånger. Inte frivilligt. Nära döden, ja visst. Missade precis något träd och någon stor stenbumling. Och jag svor, som jag svor. Hävde ur mig alla svordomar jag kunde och högt också. Så myrorna blev rädda. Sparkade på träd och allt annat som kom i min väg. Vilket jobbigt skitpass. Jag var så less på allt. Betedde mig ungefär som en treåring som inte fick det där godiset som den ville ha. Mitt sketna jobb har tvingat mig att gå upp vid 6-tiden på morgonen de senaste dagarna och det är inte direkt min tid på dygnet. Jag blir så rackarns trött att jag slumrar till på jobbet. Detta blandat med hunger, snor och en kass kropp bidrog till min härliga naturupplevelse idag. Hade tänkt köra en riktigt stenig och brant backe, både ner och upp. Men jag insåg att gör jag det så kommer jag nog att lägga av med all cykling för all framtid, innan jag ens kommit hem. Valde istället en annan utförslöpa men också den blev någon minuts svärande. Snittpuls på 110 under dom 80 minuter som jag var ute säger väl en del. Allt hopp är ute, jag är slut som artist. I tisdags fick jag sms-rapport från min fru om hur det gick i touren, vilken supporter som kollar touren för min skull och bemödar sig med att försöka lära sig namnen. I mit sms stod det att en Enchilada hade vunnit. Haha. Hon är bra rolig när hon använder andra ord för att säga mig saker. Det tar ett år eller så att lära sig hennes språk men sen så är det bara kul. Cancellara var det som vann iaf. Enchilada, Cancellara. Nu ska jag ta mig tusan sova så jag blir mig själv igen. Sover nog länge imorgon, om resten av familjen tillåter. Till söndagens Mörksuggejakt så ska jag byta däck. För det måste ju ha varit däckens fel att jag hade noll koll idag och bara studsade runt. Byta däck är ju kul.. Undrar om jag ska våga byta modell också eller om jag ska fortsätta nöta Python, jag är ju ganska så feg och håller mig gärna till sådant som jag vet fungerar. 070709 23:50 Idag körde jag, Magnus och Jens Mörksuggejaktens bana. Jag och Magnus cyklade sedan hem också. Jag tyckte det kändes ganska bra men jag var ju långt ifrån Magnus form, han körde oss andra runt banan på 2.44 och han snittade 133 i puls. På dom där 2.44 hann vi med pissepaus och lite väntan och någon mindre felåkning. Den tiden hade räckt till en topp 50 i elitklassen i fjol. Jag hängde med bättre än förväntat, och i skogen hade jag inga problem. Så det känns mycket bra inför helgen. Imorgon ska jag köra högskoleträning och på onsdag lite backintervaller. På fredag kör jag GP i Kopparberg och på söndag Mörksuggejakten. När vi cyklade hem så körde Magnus på näst tyngsta växeln i uppförsbackarna och tyngsta växeln i motlut, på platten och utför. Jag var upp i täten och vände ett par korta gånger, men jag sänkte bara farten till runt 34 km/h så Magnus var snabbt framme igen och körde på i 37-38 km/h. Jorå så att.. 070708 20:22 Inte för att jag har varit sjuk eller så, men nu håller jag på att bli frisk. Jag har en liten förhoppning om att kunna cykla imorgon. Att vila är skit. Jag får ont i kroppen och mår dåligt.Jag funderade igår på att cykla redan idag. Men så tänkte jag istället prova på det här med att vara klok. Det ska visst vara bra har jag hört. Ikväll är det cykeldokumentär på SVT2, Overcoming visas med start kl. 22:10. Idag fyller Filip 5 månader och igår hade vi namnfest. Mycket tårta och kakor blev det. Slätdrag kallas det. Nä, nu ska jag göra mig klar för att dra till jobbet. Jobba är skit. Igår syntes ett gäng falucyklister i tidningen. Dream team 2008? Läs artikeln här: www.dalarnastidningar.se 070705 23.17 En kråka har flugit in i min hals och fastnat, det låter så dom det när jag försöker prata. Körde i alla fall Ingarvet GP idag. Jag är inte sjuk... Jag är inte sjuk... Jag är inte sjuk... Jag är inte sjuk... Jag är inte sjuk... Jag är inte sjuk... Jag är inte sjuk... Jag är inte sjuk... Jag är inte sjuk... Jag är inte sjuk... Jag är inte sjuk... Jag är inte sjuk... Jag är inte sjuk... Jag är inte sjuk... Jag är inte sjuk... Jag är inte sjuk... Okej då, jag ska vila någon dag nu. Jävla skit. Jag har inte tid eller lust att vara sjuk nu. På Ingarvet vann jag den näst sista och den mycket prestigefyllda sista spurten. Men det var kanske inte så mycket genom grym åkning som det var mina träningskompisar som lät mig vinna. Det känns inte bra inför stundande mårtenbajkrejs, måste bli frisk. Nu. Jävla skit. 070704 23.56 Igår kördes lagtempo med högskoleträningen. Som vanligt var det få högskolestudenter med. Jag tyckte det gick helt okej. Bra killar med så det var fin klass på träningen. Jag var dock tvungen att vända hem efter en timme för att hinna till jobbet... Idag frågade Nilsson om jag ville ut och cykla med honom. Jag hade egentligen tänkt att smyga ut ensam. Ville inte ha någon som körde ifrån mig och hånade mig idag. Lite Jone-varning. Men jag gick med på att hålla Nilsson sällskap. Vi cyklade Källslätten-rundan. En stig med ganska mycket sten och stök hade mamma Nilsson sagt att man var fenomenal om man klarade den utan att sätta ner foten, sa Mattias och skrattade. Mattias tyckte att hans mamma hade överdriven respekt för stigen och trampade iväg. 100 meter senare satte Mattias ner foten, det blev inte bara en fotnedsättning på den stigen. Jag kände mig bra idag ( men seg ) och Mattias kände sig trött och dålig, kan dom helt olika upplevelserna ha något samband? Jag vet inte om ni har stört er på att mina bilder är små, otydliga och ej klickbara. Men det har jag stört mig på. Så nu ska jag börja med att göra en del bilder klickbara och klickar ni på dom så får ni se dom i högre upplösning. Dom som är klickbara har en svart ram, som dom flesta här nere: Jag visar lite tänder under den 20 mil långa 18-milen. Foto: Anders Agstam Jag och Marcus spanar in varandras utrustning innan start. Mot slutet av loppet var jag frustrerad och besviken. Foto: Anders Agstam Nilsson driver på i skogen. Spänstig kille. Finast i kommun? Här attackerar jag ifrån trött-Nilsson. Snabb, fin och glad. Kan det bli bättre? White man can´t jump. 070702 20:00 Eftersom jag inte uppdaterade dagboken igår så vet ni säkert redan att det gick dåligt. Hittar ni en resultatlista från gårdagens landsvägs-SM så står jag bland dom som brutit loppet. För det gjorde jag tyvärr. Jag bröt. I Falu CK hade vi ju Marcus Ljungqvist till start och därför visste vi andra i laget vad som gällde. Förutom att jag skulle hjälpa Ljunken så hade jag tänkt mig att försöka hänga med när proffsen började röra på sig. Jag hade ingen aning om jag ens skulle klara det utvilad men försöka ville jag då göra. Tyvärr valde Marcus att punktera precis när Thomas "Gotland" Lövkvist höjde farten rejält. Eller valde Gotland att höja farten för att Marcus punkterat? Nåväl, punkteringen kom precis innan målbacken, jag stannade till och erbjöd mitt hjul men Marcus skulle ta från bilen. När jag sedan börjar trampa upp för backen så hör jag hur speakern vrålar ut något om att Gotland kör snyggt och att klungan spricker av och när jag stressat upp för backen så ser jag att klungan spruckit upp i molekyler. Och jag var tvärsist i klungan. Jag gjorde ett desperat försök att avancera först. Men trötta Henriks fullgas vs. pigga proffsens fullgas.. Jag kom inte långt fram om jag säger så. Redan när jag passerade varvningen och fick se molekylerna av en före detta klunga och höra speakerns upphetsade röst så trodde jag faktiskt att Ljunken skulle bryta. Jag hamnade med några andra trötta cyklister och efter ett tag så kom Ljunken faktiskt ikapp. Så då fick jag ta i lite igen då. Vid nästa passering i målbacken så kunde jag inte följa med Ljunken som fantastiskt nog körde in runt 1½ minut på klungan och kom ikapp. Istället rullade jag runt med några andra uppgivna själar som kom i mål på runt 40-45:e plats av 50 fullföljande. Jag valde dock att bryta med, ja, kanske 5 mil kvar till mål. Tidigare i loppet så hade jag avverkat ett flertal kilometer i spets på klungan för att den skulle hålla någon fart och inte stanna av helt. Varsågod Bäckstedt! Jag hann också med en vurpa efter 6 mil ungefär, vänta, jag kollar GPS-datan.. Okej, efter 69 kilometer så vurpade jag. Våta vägar centralt i en stad är ju lika med snorhalt. Jag var inte ensam om att glida omkull under loppets gång. Efter vurpan var jag så klart lite onödigt stel och svag. Jag fick trots allt göra någon nytta i laget så helt bortkastat var ju inte SM ändå även om jag var grymt besviken när jag klev av. Stor del av besvikelsen ligger också i att just kliva av. Det var spännande att loppet gick så ruskigt fort första varven, att vi i Falu CK fick stå nästan längst bak på denna knixiga bana gjorde ju också sitt då klungan blev ett streck efter varje igångdrag. Inte så kul att avancera då inte. Efter några varv så insåg jag vart bästa platsen var att avancera på. En grusplätt på insidan om en smal 90-graders kurva där klungan alltid stod stilla. Istället för att stanna med alla andra så var det bara att rulla över gruset och tjäna många placeringar och hålla jämn fart. Cyclocross is the shit. Min GPS sa detta om dom första tio varven, sen lade den av på 11:e varvet..: Varv 1: - tid: 17:50 - distans: 13.32 km - snitthastighet: 44.8 km/h - topphastighet: 63.8 km/h - snittpuls: 173 bpm Varv 2: - tid: 18:38 - distans: 13.26 km - snitthastighet: 42.7 km/h - topphastighet: 60.5 km/h - snittpuls: 170 bpm Varv 3: - tid: 19:56 - distans: 13.25 km - snitthastighet: 39.9 km/h - topphastighet: 58.4 km/h - snittpuls: 157 bpm Varv 4: - tid: 20:10 - distans: 13.24 km - snitthastighet: 39.4 km/h - topphastighet: 52.6 km/h - snittpuls: 162 bpm Varv 5: - tid: 20:06 - distans: 13.23 km - snitthastighet: 39.5 km/h - topphastighet: 56.4 km/h - snittpuls: 168 bpm Varv 6: - tid: 18:55 - distans: 13.24 km - snitthastighet: 42.0 km/h - topphastighet: 60.7 km/h - snittpuls: 160 bpm Varv 7: - tid: 19:10 - distans: 13.20 km - snitthastighet: 41.3 km/h - topphastighet: 61.5 km/h - snittpuls: 156 bpm Varv 8: - tid: 19:32 - distans: 13.20 km - snitthastighet: 40.6 km/h - topphastighet: 62.7 km/h - snittpuls: 155 bpm Varv 9: - tid: 19:08 - distans: 13.22 km - snitthastighet: 41.4 km/h - topphastighet: 60.6 km/h - snittpuls: 153 bpm Varv 10: - tid: 18:55 - distans: 13.25 km - snitthastighet: 42.0 km/h - topphastighet: 58.2 km/h - snittpuls: 157 bpm Nu ska jag prova på det här med att jobba igen efter lite pappaledighet. 5 nätter denna vecka, jobba är livet?