Dagbok 070628 23:15 Resultatlistan från idag säger att jag blev 25:a av 65 startande. Min gräns för godkänt var ju mitt i fältet. Alltså om jag hade kommit trettiotvåa och en halv så hade det varit okej. 25:a är ganska mycket bättre än okej alltså. Vindförhållanden idag gjorde lite omkastningar i fältet. Tex. dom 5 första efter halva loppet var killar som startade efter varandra, i bra vind för dom då. Bäst av dom fem sedan klarade sig Marcus Juneholt som blev 4:a. Marcus ledde över slutliga vinnaren med över en minut efter halva loppet men var 1.20 efter i mål. Lite måste ju vinnaren Gustav Larsson förlorat på sämre vindförhållanden ner och vunnit i bättre vindar hem. Jag startade som 23:a och när jag kom i mål så var jag näst bäst, bakom Djurback. Redan då trodde jag att jag skulle klara 32½-platsen. Det är lite tråkigt att jag är bättre på landsväg än MTB, när jag i alla år satsat på MTB. Hehe. Men vet ni, jag vann egentligen! Nähä, kanske ni sitter framför skärmen och tänker. Men jo, för tusan. Så här är det...; - Jag tappade tejpen som täcker ventilhålet i disc-hjulet idag. Den tejpen fastnade på kedjestaget och satt där resten av dom 28 kilometrarna in till mål. Där förlorade jag 1 minut i aerodynamik och mental fokus när något plötsligt hände med mina hjul som förde oväsen så jag trodde cykeln skulle rasa. - Det kom grymma motvindar mot slutet av mitt lopp innan en regnskur. Där tappade jag 2 minuter på dåliga vindförhållanden. Minst. - När jag närmade mig slutet hade jag massa krafter kvar. Lätt att jag kunnat pressa kroppen till att bli 1 minut snabbare. - Min GPS la av efter bara några minuter eftersom batteriet dog för jag vägrade ladda den igår kväll. Min GPS skulle så mycket visa vägen som den skulle ge mig puls, distans och tid. Nu fick jag klara mig med cykeldatorns klocka med timmar och minuter. Detta tappade jag ju 1 minut på. Kanske 1.07 eftersom jag nu körde mig stum på vissa ställen och fisåkte på andra då jag inte hade någon puls att gå efter. Och utan tid och distans så visste jag inte hur fort jag åkte och hur mycket mer jag skulle pressa mig eller hur långt det var kvar till mål. Äsch. Nu när jag räknar lite på det så tappade jag nog 1½ minut på detta. - Jag hade nog fältets äldsta cykel, kanske inte den långsammaste men ni vet ju att nya prylar ökar farten med runt minuten på ett SM-tempo. KARBÅN. - Christer Olsson startade två minuter efter mig. Jag hade räknat med att ta en tid mot honom vid vändpunkten, men han kom inte för han brutit. Detta gjorde mig väldigt förvirrad och jag tappade nog en halvminut på okoncentration. Alltså borde jag ha varit sju minuter snabbare och vunnit med runt 10 sekunder. Räknar man dessutom bort alla med proffslicens så vann jag fan med 1½ minut över hela svenska eliten. Jag är ju bara så jäkla bra alltså. Ta inte illa Upp Juneholt om du läser detta men jag skulle kunna köra ifrån dig med ena foten i flaskstället. Inte för att jag hade något flaskställ på tempohojen men ändå. Ni fattar, väl? Tillbaka till allvaret. Kul att få en lektion i cykla snabbt som fan av Gustav Larsson som snittade 49.6 km/h idag. Lite synd på 50 km gränsen där Gurra.. Magnus Bäckstedt blev fin tvåa och visar att han är på gång igen. Lucas Persson är ju nästan lika rutinerad som mig på tempo men han lyckades turligt nog bli trea. Ni vet, som dom säger i cykelcity, Westling har bra tur i spurterna.. För på 43 kilometer tempo så är ju tur den största nyckeln till framgång. Ni vet väl att jag är megastjärna nu? Shit, jag trodde aldrig att kön med autografjägare skulle ta slut: Bilden har jag snott från www.velo.se Nu har jag ont i benen, jag gillar det inte för jag vill känna mig som stålmannen och inte vara trött. Jens säger att jag har tävlat. Jag gissar att min återhämtningsmat som bestod av en torr baguett med en ost och en skinkskiva dom närmsta 5 timmarna efter loppet har viss del i det hela. Det finns dom som säger att man bör äta mer efter en hård tävling. Jag är tveksam. Smärtor i musklerna är nog bara nyttigt och härdar kroppen. Nä, nu ska jag nog inte trötta ut er med mer dynga. Jag har säkert massa saker som jag tänkt skriva men som jag inte gjort men dom tar jag någon annan gång. Nej, vänta! Jag kom på. Undrar hur Gustav Larsson kände sig när han vann SM-guld i tempo och hade en allvarligt skadad flickvän på intensiven. Glad eller inte glad? Tom Wiselblad är veckans turgubbe annars, lottades att starta först i tempoloppet för någon dag sedan och idag krockade han och bröt foten. Nä, krya på dig Tom! Nu ska jag sova, hoppas ni andra har det bra och inte har ont i muskulerna. 070627 13:45 Nu har jag en ny tävling åt er, nu kan ni vinna en fristart till Finnmarksturen, klicka HÄR för att läsa mer. För er som inte kan vara i Uppsala på söndag men ändå vill följa loppet så finns möjligheten att följa loppet live på nätet, klicka HÄR för att komma till den sidan. Jag var föresten med i tidningen i måndags. Reportern måste ha frågat någon annan om loppet för jag släppte verkligen inte direkt i Gesunda. Nåväl detta är från www.dalademokraten.se Citat: " JOBBIGT. Henrik Öijer, Falu CK, hade det tungt på slutet men blev ändå bäste dalaåkare. FOTO: JOHNNY FREDBORG... ...Bäste dalaåkare blev Henrik Öijer, Falu CK, på sjuttonde plats. - Jag försökte hänga med Nicklas klunga så länge det gick men vid Gesunda var det stopp, förklarar Henrik som rullade in sist i huvudklungan." slut citat. Lite fel hade dom men all cykel i media är ju bra. Nu ska jag snart ut och rulla lite tempohoj, får se hur det går idag då. Tänkte klämma en 5-kilometersintervall för att testa kroppen lite. 070626 16:15 Hej trötta cyklister! Idag har jag rastat tempocykel. Skulle klämma några toksnabba intervaller hade jag tänkt för att ytterligare stärka självförtroendet. Tji fick jag och stod som en telefonstolpe längs vägen. Tvärstum, tvärkass och tvärslut. Strupen var strypt, benen var betong och ryggen var raserad. Tur att det inte var tävling idag. Och nu kan det bara kännas bättre på torsdag. Jag har ju ingen aning om hur bra det kommer att gå på Tempo-SM men jag gissar på att jag hamnar någonstans i mitten av fältet. Jag ska låtsas vara nöjd om jag kommer på övre halvan och så ska jag låtsas vara missnöjd om jag kommer på undre halvan av resultatlistan. Efter en avslutad intervall mötte jag en motorcykel och precis när den passerade så såg jag att det var något bakom. Det var Marcus Ljungqvist som körde pace. Tror han är lite sugen på två guldmedaljer denna vecka faktiskt. Idag har jag fått en GPS, så nu behöver jag inte er kompisar längre. GPS:en har nämligen en Virtuell kompis som jag kan träna med och tävla mot. Så nu slipper jag allt socialt tjafs och kan koncetrera mig på skärmen och knapparna. 070624 14:55 Nog har det varit en hård helg allt. Mina vader är helt slaktade. Krampade ju i fredags och igår körde jag nästan livet ur mig. Tyvärr åt jag inte så mycket kolhydrater heller efteråt. Så idag när jag skulle köra Långa Lugnets nya sju mil långa bana så var krafterna slut. Hängde med 5 mil men sen gav jag upp. Kroppen tokvrålade efter vila och energi. Denna gång lyssnade jag på kroppen. Fick ihop 3 timmar till boken. Det var svårare att hänga på Göran Eriksson, Niklas Bjerring och Anders Clason idag än det var att hänga på Niklas Axelsson och Viktor Folkesson i fredags. Så kan det vara. Nu ska jag inte röra mig mer än nödvändigt fören på tisdag. Då ska jag försöka sitta lite på tempocykel. Onsdag blir också en lugn dag, torsdag tempo-SM sen två lugna dagar innan linje-SM avgörs på söndag. Det blir tufft. Långa Lugnetbanan var lite tuffare än jag trodde den skulle vara faktiskt. Blir nog en skoj tävling i september. Nä, nu ska jag göra något vettigt, som att ligga med benen högt och skaka vad eller något sådant. 070623 23:58 Ännu en bra dag utan att komma hem med något bra resultat. Jag saknar tajming helt enkelt. Detta är ju första året som jag kör mycket landsväg så det kommer väl med tiden och tävlingarna. Idag vill jag nästan påstå att jag var bland dom starkare, det kändes så i alla fall. Och det är ju en go känsla. Jagade utbrytningar, attackerade och var allmänt på hugget hela loppet. Jag hade först tänkt att ta det lite lugnt i början men alla andra var så passiva att jag var rädd att missa något viktigt. Tyvärr kom jag aldrig riktigt loss med några. Ett par varv jagade jag en duo men insåg att jag inte skulle komma ikapp så jag slog av på farten och väntade in klungan istället. Blev nog runt 15:e man idag igen.. På sista varvet attackerade jag två gånger och drog sedan upp spurten. Det gäller ju att vara trött när mållinjen korsas. Då var visserligen 3 Cykelcityåkare loss med stor marginal. Men försöka ville jag, kunde ju ha blivit 4:a.. Första attacken på sista varvet kom precis när vi hade kört det 19:e av 20 stycken 2½ kilometer långa varv. Hittade en liten lucka och klämde i så publiken fick luta sig bakåt. Fick tyvärr med mig en trött Boråsare som inte ens hade krafter att ta sig förbi mig när jag ville ha draghjälp. Så jag slog av på farten och väntade in klungan, kanske var dumt? Klungan kom ikapp och jag la mig ganska långt fram. Nästa chans till attack kom med kilometern kvar. Fick en liten lucka men strax innan sista kurvan var klungan åter ikapp. Jag fick äran att gå först genom sista kurvan och därmed var mina chanser ganska rökta. Drog dock på så gott jag kunde och det tog en lång stund innan folk började ta sig förbi, men då kom dom förbi också. Bra race dock och ingen konkurent var omänsklig. Cykelcity har dock för bra och stort lag för att andra ska kunna utmana på riktigt. Jag undrar också lite över andras lags taktik. Jag var ensam från Falu CK på slutet men flera andra föreningar hade 2 åkare. Trots detta så verkade alla vilja spara bägge sina åkare istället för att offra en för att kanske lyckas med den andra killen. Men det blir väl lätt passiv åkning när man hamnar i numerärt underläge. Cykelcity är ju inte bara bäst, dom är flest också. Nu ska jag försöka vara pigg nästa söndag så jag kan hjälpa Ljunken att vinna SM-guld. På torsdag kör jag tempo-SM, för skojs skull. Bild på när jag kör på i klungan, visst syns det att dom andra sliter? Varvet efter, åter i spets och grillar i målbacken. Att jag cyklar med tungan är för att smaka på luften. Så klart. Niklas Axelsson drar klungan när vi går ut på sista varvet och jag klämmer mig förbi på högersidan. Och jag är förbi! Lite synd att vi inte var fler än mig och Patrik Stenberg till start från Falu CK, att vara många är faktiskt till stor hjälp i landsväg. Nåväl, hoppas jag får ett resultat snart också, vore ju riktigt gött. Mörksuggejakten som också är långlopps-SM är väl min nästa chans egentligen. Men då ska jag dra fram Darvell till seger. Så jag får väl nöja mig med andraplatsen.. Imorgon bitti ska jag köra Långa Lugnets nya bana. Blir en tuff helg detta, men det är bara skönt. 070622 22:52 Idag blev jag trött. Mycket trött, precis som jag hoppats på. Men innan dess kändes allt bra. Mycket bra. Jag var snabb uppför och långt framme hela tiden. Cykelcity lyckades bli 1, 2, 3 och 4 idag. Nästan så jag skäms. Det var inte jättelångt ifrån att jag skulle lyckas bli 4:a. Johan Landström attackerade med runt 9 km kvar att åka. Då var det redan klart att CC skulle bli 1:a och 2:a. Jag följde med Landströms attack med krampande vader. Tyvärr så ville inte Landström hjälpa till med dragjobbet i utbrytningen som han själv skapat. Jag valde dock att dra med Johan på rullen för vi hade fått en liten lucka och målet var inte långt borta och alla andra var också trötta. Men den apan stötte ifrån mig ganska snart. Jag gillar honom ändå, men hade han samarbetat en kilometer eller två så hade jag kunnat bli fyra. Nu körde jag själv istället i 7-8 km på min fjärdeplats. När det återstod en kilometer av loppet så blev jag inhämtad av huvudgruppen. Farten slog direkt av så jag gjorde det enda rätta och stötte igen. Dock helt utan fart och kraft då jag redan tömt mina sista krafter, så jag kom inte iväg många meter. Innan sista kurvan så körde alla förbi mig och jag kunde inte hålla rullen på sista man i gruppen utan blev 17:e man i mål av 79 startande. 52 pers tog sig i mål. Starkast idag men kanske inte smartast var Niklas Axelsson som drog hur mycket som helst av dom sista... ...12 milen. Känslan uppför idag ska jag ta med mig i minnesbanken till kommande tävlingar. Det gick hur bra som helst. En liten och klen tröst är att jag blev bästa cyklist som representerar en dalaklubb idag. Bäst med dagen är nog min topphastighet på 95.9 km/h. Polarklockan sa: Tid: 04:38:00 Distans: 189.2 km Snitthastighet: 40.8 km/h Maxhastighet: 95.9 km/h Snitt-temp: 19 grader Maxtemp: 23 grader Höjdmeter: 1730 Trots att placeringen inte blev jättebra är jag ganska nöjd med känslan i kroppen och att jag försökte trots att jag var grymt sliten. Cykelcity dominerar, bara att gratulera. Synd om Djurback som vurpade idag, han hade kunnat göra något i gruppen. Darvell hjälpte Axelsson några mil innan Gesunda, för min skull. Och det ska han ha ett stort tack för. Jag åkte till Rättvik efter målgång och firade midsommar hos min mormor med min familj. Vi åt, kollade på midsommarparad och fikade. Jag och Filip hos min mormor: 070620 22:22 God afton. Idag busade jag ut vid halv nio för att reka slutet på turen vi skulle köra idag. Hittade ett par nya stigar som fick duga gott. Vi blev åtta pers på turen som startade kl. 10. Jag guidade sällskapet runt på stigar som jag sällan eller nästan aldrig kört. Vissa stigar hade jag bara kört en eller två gånger tidigare. Det är alltid kul med nya stigar. Om dom är bra. Dagens stora händelse skedde dock när turen precis var avklarad. Grinden var öppen till Gruvans mäktiga hål och vi busade självklart ner. 25 år har jag bott i Falun och aldrig hade jag varit där nere. Så självklart var jag tvungen att ta chansen när jag såg den. Backen ner är grym. Två serpar och ett par riktigt tvära kurvor. Snittlutning på ca 10% och en maxlutning på 18%. Tyvärr är backen bara runt 800 meter lång ner till botten av hålet. Men där går det en väg in i gruvans inre som tydligen går 90-100 meter längre ner enligt dom som säger sig veta. Dit ner skulle jag vilja cykla någon gång. Jag gillar ju att klämma ihop långloppsbanor och visst vore det väl en dröm att starta ett långlopp nere i gropen. Men. Först måste någon lägga ut 20-30 miljoner kronor för att säkra vägen från stenras. Kommunen måste ju känna sitt ansvar här och hosta upp stålarna så vi kan få cykla i Gruvan. Helt klart. Gruvan flåsade uråldrig och väldoftande kalluft på oss. Tänk, det finns miltal med gångar där nere som säkert är cykelbara. Helt klart en mäktig upplevelse. En av dagens finare stigar. En av dagens finare killar. En av dagens finare utförlöpor. En av dagens finare vurpor. En av dagens finare hjälmbilder. En av dagens största getstjärtar. Utomlands på hemmaplan, serpar. En av dagens brantaste asfaltsbackar. På botten stod ett par trötta maskiner. Ola försökte muta in platsen för gruvfyndigheten, men var några hundra år för sen. Oscar undrar om någon är hemma i dagens största hål. Tänk att få komma ut ur en mörk och kall gruvgång och det första du ser är mig, härligt va? Innan jag dör ska jag cykla in och ner där. Som sann cyklist så älskar jag uppförsbackar, och denna är go. Brant serpentinväg. Äsch, backen tog slut och vi kom upp. Säg den lycka som varar för evigt. 070619 22:22 Dubbelpass idag. 3½ timme skog på morgonen och backintervall på kvällen med högskolan. Av sju cyklister så var endast en elev på högskolan.. Westling, Landström, Djurback, Hägg, E. Rindborg och Salomonsson var där, så det var bra killar jag tränade med. Med min form och förmiddagspasset förväntde jag mig en jobbig och seg träning. Men det gick mycket bättre än förväntat. Vinden kanske vänder och formen kommer. Jag kan ju hoppas. Imorgon tänker jag smiska någon intervall innan jag ska ut med ett gäng på lugn MTB-tur. Torsdag rullar jag bara lite och på fredag kör jag det klassiska Solleröloppet. I fjol hade jag bra ben där men slet som ett djur för laget i inledningen så jag blev grymt trött mot slutet. Chansen finns att jag blir trött i år igen. I slutet av nästa vecka hoppas jag att formen hälsar på. Fem eller sex SM-lopp på mindre än fyra veckor, känns som att en formtopp då skulle sitta som en smäck. Sitter och skriver med Filip i famnen, han har nyss somnat och är så där söt som bara han kan vara. 070617 22:52 Sicket jävla skit. Igår var flytet som vanligt inte på min sida och sadeln pajade efter drygt halva loppet. Då hade Micke S och Oscar kört ifrån mig. Idag var jag bara dålig. Att sadeln pajade är mitt eget fel. Den sprack i Lida Loop-vurpan och jag har inte bytt den. Den höll till igår. Nu i kväll har kroppen vrålat efter kolhydrater och jag har inte sagt nej. Nu har jag inte tid att sitta här mer, måste bli snabb. 070615 23:52 Dagarna springer ifrån mig. Inget hinner jag göra fast jag har massa tid och ingenting att göra.. Sedan jag skrev senast så har jag cyklat lite. I onsdags körde jag Eurosport GP. 840 meter kort var varvet, passar normalt inte mig och i regn med vurpor i bakhuvudet så körde jag som en kratta loppet igenom. I början gick det faktiskt hyfsat och jag var upp en gång och drog ett varv. Senare i loppet så fick jag börja betala priset för att vara sämst i kurvorna, med efterföljande långspurt som konsekvens. Så jag la mig bland dom sista och plågade mig runt. Gled in någon sekund efter klungan och blev 17:e man. Tror 19 gick i mål så det var väl inget resultat att skryta om. Men jag var då bättre än dom ca: 30 pers som bröt. Min handled och tumme som jag gjorde illa på Skandis hade till Lida Loop blivit nästan helt bra, under Lida kände jag inget av min handled. Kanske för att jag hade flera nya smärtor att koncentrera mig på? Så jag trodde allt var bra igen. Men GP-loppet med etthundrafemtioelva spurter i 11 grader och regn gjorde ont kan jag lova. Smärtan kom efter halva loppet och efter målgång var jag nästan lika öm som efter Skandis.. I torsdags vilade jag. Välbehövligt. Idag var jag uppe före tuppen. Försökte ställa in Filip på väckning kl. 06 men han vaknade kvart över fem den lille spjuvern. Nåväl, då hade jag tid att i lugn och ro förbereda mig för en mysig långtur. Klockan sju rullade jag ut, hade sett en massa stigar på kartan som jag var tvungen att prova. Vissa var riktigt bra, andra var usla. Grymma backar hittade jag. Grymt branta, blev tvungen att gå uppför men utför gick det undan. I början av passet så skrämde ett rådjur mig när jag åkte på en stig med tät vegetation på bägge sidor. 4-5 meter framför mig hoppade den livliga rackaren ut och toksprang ifrån mig. Senare under passet såg jag också en älg. Jag var på väg ut ur skogen och skulle upp på en väg då jag såg älgen stå på vägen kanske 20 meter framför mig. Stannade och halade upp mobilen ur fickan, nu skulle jag plåta den. Perfekt vinkel mellan träden så jag såg hela älgen, solen låg rätt och han tittade på mig. Precis när jag får upp mobilen så kommer en bussjävel och skrämmer fanskapet långt in i skogen. Där försvann den bilden. Kul med djur. Jag passade också på att köra två varv på dagens prologbana när jag ändå "var i närheten". Fick ihop lite drygt 5 timmar innan jag kom hem igen. Skönt pass även om det är svårt att hålla igång ordentligt så tidigt på morgonen. I kväll cyklade jag till Borlänge och körde prologen på Borlänge tour. Med totalt över sex timmar i benen när jag stod på startlinjen så förväntade jag mig inget resultat och det fick jag inte heller. Eller resultat fick jag, men inget bra. Blev 30:e av 32 man. Imorgon kan det alltså nästan bara gå bättre. Totalt fick jag ihop över 7½ timme i sadeln idag. Nu är jag skapligt trött.. På onsdag ska jag, Ola Hellström och hans tjej Tina cykla lite mårtenbajk i lugnt tempo. Kanske 6 mil eller så. Vill du hänga med så se till att vara vid gruvan vid 10.00. På grusplanen framför muséet. Antingen kommer jag ha en planerad tur, eller så blir det lite improvisation. Time will tell. Jag är ju lite intresserad av att hitta på långloppsliknande banor.. 070611 23:59 Oflyt? Eller är jag bara en stor jävla klant? Vurpade på Lida Loop igår. Redan på första loopen och på ett snabbt parti. Pang sa det så hade jag slagit i pedalen eller vevarmen i en sådan där livsfarlig Lidaloopstubbe. Lidaloopstubbar skiljer sig från vanliga stubbar. Vanliga stubbar kan vara fina och man kan sitta på dom ute i skogen. Vanliga stubbar är också från stora träd vanligtvis. Lidaloopstubbar å andra sidan sticker upp en eller ett par deimeter över marken och är från unga träd. Lidaloopstubbar står inte heller mitt ute i skogen utan gärna precis i anslutning till stigen eller allra helst på stigen. Bäst effekt får Lidaloopstubbar när det går i 35 kilometer i timmen och du sitter på någons rulle när det smäller till. Darvell körde också på en Lidaloopstubbe och bröt loppet. Jag kunde fortsätta efter en stunds andhämtning. Då var tävlingen redan över för min del. Helt utan chans att köra ikapp dom snabba cyklisterna körde jag för att fullfölja. Armbågen gjorde ont i skogen och när jag kröp ihop i fartställning så ömmade höften. Att ingen körde på mig eller min cykel när jag vurpade är ju lite av ett under. Jag lyckade skrapa mig på vänster fotled och knä, höger lår, bägge underarmarna och slog i högra armbågen rejält, hela högra sidan av ryggen, axeln och framförallt höften där jag nu har ett 1.5 dm långt sår som varar. Jag har verkligen flyt i år. Ingen körde ifrån mig efter att jag hade kommit upp på cykeln igen i alla fall och jag blev 15:e man i mål. Det positiva med tävlingen var att jag blev starkare och starkare mot slutet. Eller blev dom andra svagare? Nåväl, det kändes bättre då. Tekniken stämde lite bättre och jag kunde grilla mina konkurenter. Jag tycker att det finns för många korta långlopp. Lida Loop är ju över på runt 2.15. Det är ju för fan inget långlopp. Det borde införas någon regel som gör att långlopp skiljer sig från vanliga cuptävlingar. En vinnartid på runt 3 timmar borde ju vara ett krav. På onsdag kör jag Eurosport GP och till helgen blir det Borlänge Tour. Nu måste vinden snart vända, jag behöver lite framgång. Oscar stod för helgens skräll och blev 2:a. Gött mosat. Kul att det är så jämnt i svenska elitklassen nu. Dom som varit bäst verkar ha blivit lite sämre och dom som varit lite efter på tävlingarna tidigare år har blivit bättre. Idag var jag ute och cyklade och kände mig stark. Körde en brant grusvägsbacke upp till masten vid Källviken för er som vet vart den är. Stora klingan hela vägen upp och jag pressade mig inte ens. Efter det körde jag några underbara stigar innan min blåa och svullna armbåge ville ta asfalten hem igen. Imorgon vilar jag och på GP-loppet vill jag ha bra ben. Snälla. 070608 23:45 Det känns som om jag skrev igår. Men det var tydligen fyra dagar sedan. Tiden går så fort nu tycker jag. Som den svenne jag är måste jag nog börja med att kommentera vädret som är helt underbart. Tänk om det kunde vara så här lite oftare, 25-30 grader och sol. Jag älskar solen och värmen. Tyvärr är min hud inte av samma åsikt och jag bränner mig grymt lätt. Nu har jag i alla fall fått lite mer färg än för en vecka sedan. Och då menar jag inte färgen röd. På tågbiljetten till Stocholm stod det Vit Öijer, till och med SJ mobbas... Nåväl, ni ska få en liten summering på hur dagarna har sett ut sedan jag skrev senast. Tisdag: Högskoleträning. Lagtempo och Harintervaller skulle köras. Harintervaller går ut på att man skickar iväg en stackare och när denne stackare har fått en liten lucka så börjar övriga cyklister att jaga, likt en flock hungriga vargar. Grymt, skönt, jobbigt. Vi började dock med lagtempot och i första intervallen visade Bleckur att han var starkast för dagen. Jag kände mig dock ganska pigg jag med. Tempot var lite ryckigt då formen var ganska ojämn i fältet. Jag hade dock inga problem med det. När vi körde Harintervaller och det var min tur så körde Bleckur sönder jakten och fick bara med sig Jens upp till mig. Att träna med högskolan ger bra fart. Jens körde tempodräkt på träningen, så ska det se vara. Onsdag: Tänkte försöka hinna med två pass idag. Tempo på förmiddagen och 70 km motionslopp på eftermiddagen. Tempot hann jag tyvärr inte med. Världsarvsloppet heter motionsloppet som Falu CK arrangerade. Jag var som en cyklande funktionär kan man säga. Skulle agera master i början och sedan hänga med täten och hjälpa dom att hitta runt. Men tävlingsjävulen i mig gjorde att det blev lite tävla av också. Lyckades vara snabbast runt, men fick ta i ordentligt för att bli av med urstarke Lars Myhrberg, Svensk mästare i H50. Strålande solsken och strålande motionärer. Vasaloppsvinnaren Daniel Tynell var trejde snabbast. Min hastighetsmätare kom upp i 79.3 km/h som högst. Då höll jag hårt i styret.. Torsdag: Åkte till Stockholm redan denna dag för att tjuvträna ett varv på Lida Loops bana. Banan är ganska lätt, knappt kuperad och grymt snabb. 29.5 var snitthastigheten i fjol, ska någon bli första cyklist över 30 km/h på ett långlopp i Sverige i helgen? Då gäller det att samarbetet är gott i täten och att paceåkande cyklister hjälper till. Egentligen passar banan inte mig men med bra form så är allt möjligt. På loppets bägge tidigare upplagor så har jag varit 13:e man i mål. Något jag bör, måste, ska förbättra på söndag. Hjalmar Bengtsson och Mikael Häggqvist gjorde sitt bästa för att guida mig och Magnus Darvell runt banan. Jag körde med 3.5 bar i däcken för att ge dom intrycket att jag var dålig i skogen.Benen kändes annars ganska så bra. Fredag: Idag blev det en kvällstur till Ursvik och två varv på MTB-spåret där. Trycket i sulorna var idag justerat till 2.2-2.5 bar och flytet var betyligt bättre än igår. Idag var det faktiskt riktigt roligt att cykla i kvällssolen. Lite drygt 20 grader och bra ben. NICK-spåret som slingan kallas är mycket stig och är riktigt kul bitvis. Den brantaste backen klarade jag tyvärr inte att cykla hela. Underlaget var för löst, eller så var jag för framtung helt enkelt. Serpentinerna i utförskörningen efteråt fick mig att flina av glädje. Grymt härligt. Klicka HÄR för mer info om NICK-spåret. Nu hoppas jag att jag gjort allt rätt inför Lida Loop på söndag. Imorgon ska jag bara dricka, äta och tvätta cykeln. Bild från Världsarvsloppet (FOTO: BERIT DJUSE, Dalademokraten. För att läsa artikeln, klicka på bilden: 070604 10.25 Sommarmånad äntligen, och sommaren är faktiskt här. Jag är självklart röd som en kokt kräfta, men lika glad är jag för det. Det är ju så gött att vara ute och cykla nu i värmen. Veckan har varit ganska hård med fyra hårda pass och tre distanspass. Fredagen spenderade jag med Jone och Oscar i skogarna norr om Rog. Ogge hade några stigar vi skulle prova på. Kom hem igen efter ungefär fyra timmar. I lördags skulle det bli mer stig och mindre väg, kände att jag behövde lära mig det här med att cykla över stenar och rötter... Denna dag gick lite bättre för min del än vad fredagen hade gjort. Tyckte också att min handled gjorde mindre ont än på länge. Då passade jag på att vurpa och ta emot mig med den handen. Inte bra. Efter två timmar så svalde Oscars bakväxel en kvist och vips så var växelörat krokigt. Så han fick vända hem, efter att ha försökt fixa till örat utan att lyckas. Jag spenderade ytterligare tre timmar i sadeln och började få riktigt fint flyt efter runt 3 timmar. Mot slutet av passet gick det lite tyngre igen, kan ha berott på att jag inte druckit på 2½ timme.. Trots att jag drack 1 ½ liter vätska så gick jag ner 2 ½ kilo på passet. Gött med värme. Igår var vi fyra personer som körde landsväg. Nu började veckans hårda träning kännas, det gick nämligen bättre än på länge. Jag gillar att träna. När vi kom in till Falun igen så mötte vi Ljunken som tydligen är hemma. Dom andra åkte hem och jag körde runt Varpan och sen genom Skuggarvet och Sundborn Idag är det vilodag, känns lite konstigt. Hoppas jag känner mig som en snabb jäkel på söndag när Lida Loop körs. Ska kanske åka ner till 08 redan på torsdag och tjuvträna på banan med Darvell. Att kunna banorna är ju faktiskt en stor fördel. Och jag behöver alla fördelar jag kan få. I tisdags körde jag lite cyclocross, det är ju så ballt. Jag måste säga att crossen känns grymt snabb. Är inte helt nöjd med styret men det går ju att ordna. Här är en bild på hojen som inte bara är snabb, den är snygg också; Jag spelade in en filmsnutt efter mina intervaller och fru Ronya la upp den på Jåtabb: Klicka HÄR för att se årets actionrulle. Några bilder från helgens pass. 1/6 Jag och Jone med Rogsjön i bakgrunden. Foto: Oscar Ekstam. 1/6 Jag och min flaska. Foto: Jonatan "Jone" Steen. 2/6 Oscar har precis förstört sitt växelöra. 2/6 Rätt så go himmel eller? 2/6 Här har nog många cyklister varit? Kanske det är här Mattias Haal har fått sina problem?