Ett vanligt ovanligt distanspass 27/12 2006 Jag började dagen med att upptäcka en konstig blödning under ögat. Kanske hade fru Öijer misshandlat mig när jag sov? En timme eller så in i passet så såg det ut som Jan Jakobbson kissade på sig, det rann nämligen vatten från hans sadelspets. Det visade sig att hans kamelrygg läckte och det rann hela vägen ner i skon. Skönt det, när det är några minusgrader ute. Jens gillar att åka in på gården hos en före detta skidåkare, skidåkaren bor nämligen på toppen av en fin backe. Över 400 m.ö.h. och en rejäl utsikt. Mannen som äger gården kom ut och var trevlig en kort stund innan vi cyklade iväg igen. Janne testade hållbarheten på isen. Den var sådär och Janne fick en liten flygtur. När jag och Jens trodde att vi skulle åka en grusväg som skulle ta oss till Perhansbodarna så kom vi till en sjö, och vägen blev till Kyrkleden. Janne och Darvell var inte sugna på att åka stig men dom trodde att jag och Jens visste vart vi var och vad vi sysslade med, så dom körde på in på stigen. Fin stig. mmm.. Stig. Grönt och vitt blir väldigt snyggt tillsammans. Lång, rak och snabb väg. Detta var rätt väg. Vägen mot Perhansbodarna alltså. Vi tuffade på ordentligt i backarna idag. Eller Darvell gjorde, och vi andra hängde på efter bästa förmåga. Jens tappade en del förmåga mot slutet av passet och blev rejält akterseglad i denna brutalbacke. Han kom upp på toppen ganska krispig i benen och med en Dumle från svärfar i munnen. Krispig i benen med 1½ timme kvar är inte så bra. Särskilt inte med två-tre rejäla backar kvar att ta sig över. Här gräver Jens efter sin sista Riesen, också den från svärfar, medan Darvell försvinner iväg uppför. Jag tänker samla på "väggbilder" i vinter och ville ta någon bra på Jens. Denna blev tyvärr bäst. Och inte väggade han på riktigt heller..